Sol i ögonen men glada ändå

Så var den över. En fullspäckad födelsedagshelg med kalas, släktbesök och premiär cykling uppe i Skyline. Igår med L och idag tog jag med mej båda barnen upp. Det har gått i ett minst sagt. Vi har dessutom haft två husvisningar sen i fredags… inte undra på att jag känner mej lite schleten! Och imorgon drar veckan igång igen. Men faktiskt Så kan veckan med rutiner och barnen i skolan betyda att det blir lugnare än helgen.

Imorgon gör vi ett nytt försök med L i förskolan. Han blev ju sjuk i förra veckan. Jag känner mej redan nervös. Vill verkligen inte att han ska bli ledsen och känna sej otrygg eller övergiven.. Att stanna och leka en halvtimme är väldigt annorlunda från att vara kvar tre timmar. Men jag hoppas på att det går toppen!

Jag måste även fråga om vad deras policy är när det gäller skollov. Jag vill nämligen att han är hemma då, precis som A och L. Förhoppningsvis kan dom lägga in det på schemat så att vi inte behöver betala om han inte är där. Det skulle kännas väldigt onödigt.

Nu måste jag sova.

Night Night

Grattis Lewis 9 år!

Älskade barn. Jag minns det som igår när du föddes på Danderyds sjukhus strax efter klockan tio på förmiddagen en måndag morgon.

Du kom till världen med ett planerat snitt eftersom du låg i säte, och trivdes bra där du låg. Efter ett misslyckat vändningsförsök i vecka 38 bestämdes det att jag skulle snittas. Jag var så besviken först, alla böcker jag läst, yogaklasser jag tagit för att förbereda mej, profylax kurser osv. Allt kändes totalt bortkastat! Plötsligt skulle jag snuvas på det där stora häftiga alla pratar om. Jag sörjde ett par dagar men sen började jag se fram emot att få träffa dej.

Tänkte att det spelar ju faktiskt ingen roll hur, huvudsaken är att du mår bra och är frisk. Jag minns den sista helgen så väl, det hela kändes så overkligt. Snart skulle din pappa och jag bli föräldrar för första gången!

Klockan åtta skulle vi vara på plats på sjukhuset. Jag hade fått klara besked om hur jag skulle duscha och tvåla in mej med en speciell tvål innan operation. Jag fick inte äta något efter midnatt, något som jag som alltid är hungrig var rätt orolig över. Så med en kurrande mage och lätt illamående åkte vi in för att få träffa dej vårt älskade barn.

Både jag och din pappa fick operationskläder på oss. Din pappa fick en väldigt lustig grön mössa 🙂

Det började inte så bra. Sköterskan som skulle sätta epiduralen i min rygg misslyckades tre gångar. Sen ringde dom äntligen på hjälp. En manlig narkosläkare kom och han grejade det tack o lov på första försöket. Dom la något kallt på mina ben och mage och frågade om jag kände något. Känslan för smärta och kyla funkar nämligen likadant. Känner du inte kyla så känner du inte heller smärta.

När jag konstaterade att jag inte kände kylan så började dom operationen. Det var en oerhört märklig känsla, att känna hur dom rörde runt i mej (skar) men att det inte på nåt sätt gjorde ont. Lite obehagligt var det… och pirrigt. Snart skulle vi ju få träffa dej!

Det gick snabbt. Plötsligt sa läkaren ”det här är dina värkar” och så ruskade/tryckte dom på magen ordentligt och sen lyfte dom upp DEJ! Du skrek med en gång. Högt och kraftfullt. Mina tårar bara rann. Det hela var en sån lättnad. Du levde i allra högsta grad! Du var plötsligt verklig. Allt var så lugnt och vackert. Inte alls som jag föreställt mej ett kejsarsnitt.

Jag kände ett sånt lyckorus och en sån obeskrivlig kärlek med en gång. En kärlek som bara växer varje dag.

Tack för att vi fick bli föräldrar till dej älskade Lewis.

Fullspäckad vecka

Onsdag idag och vi är mitt i en fullspäckad vecka. C:s mamma skulle ha kommit idag då det är L:s födelsedag på fredag men jag fick just ett meddelande om att flyget blivit inställd så hon kommer imorgon istället. Måste erkänna att det var lite av en lättnad. Jag får en extra dag att städa samt en mindre dag med svärmor 😉 Cirka fem dagar är alldeles lagom att ha besök tycker jag, när det blir längre än så – uppåt tio dagar till två veckor blir alla trötta och griniga till slut. Nä kort, glatt och intensivt är att föredra framför långt, irriterat och utdraget.

Vad händer mer förutom att det är födelsedagsvecka? Det går mässlingen i Queenstown med 19 fall av ”confirmed measels”, två på barnens skola. Jag fattar inte hur man kan välja att INTE vaccinera sina barn på 2000-talet. Det gör mej faktiskt rent ut sagt förbannad. Man riskerar inte bara sina egna barns hälsa utan även andras, samt sjuka och svaga personer som av medicinska skäl inte kan vaccineras. Jag ska iväg själv och få en booster idag eller imorgon då det på 80-talet inte var lika självklart som idag att vaccineras. Mina föräldrar kunde inte svara 100 procent på om jag fått vaccinet eller ej och tydligen så finns det inget register i Sverige från när jag föddes på vilka som vaccinerats eller inte… Det var iaf vad vårdcentralen sa till mamma när hon ringde och frågade. Märkligt eller hur?

Just nu är 26 personer på barnens skola i ”isolation” i 10 dagar för att dom antingen misstänks bära på viruset eller för att dom inte har vaccinerats.

En annan grej som hänt är att O har börjat inskolning på en förskola. Herregud min lilla plutt, jag fattar inte att han redan är 2,5 år:

 

 

fullsizeoutput_a72f

fullsizeoutput_a728

fullsizeoutput_a729

 

Syns det att han gillar Spiderman? 😉 Han skulle ha gått sin första dag idag 9-12 men såklart åkte han på en förkylning. Förskolebaciller….! Så nu siktar vi på måndag morgon istället. Jag har våndats över detta. Vet att han är redo men frågan är om jag är det? Jo det är jag. Det kommer bli bra för oss båda. Jag får två morgnar i veckan (måndag och onsdag) när jag kan fokusera på sånt som behöver fixas med mina Airbnb´s, våra husbyggen samt kanske även få lite egentid för ett yoga pass etc. Jag vill kunna vara mer närvarande med barnen när dom är hemma och inte alltid känna att jag har annat som jag måste fixa med. Nu kan jag få undan fler måsten när dom alla är i skolan. Det blir nog toppen det här.

 

 

Nya vänner

I lördags var vi uppe i backarna hela dagen! Jag, A och L åkte hemifrån redan kvart i åtta och köpte frukost från Mc Donalds på vägen. Jag kan avslöja att det INTE var min idé… knappast min favorit men jag blev nedröstad 😉

Kring lunch kom C upp med O. Det upplägget funkade utmärkt då O inte orkar med en hel dag i backarna. Plus att det var C:s tur att städa huset inför lördagens visning. Jag städade nämligen själv i tisdags för en fotograf som skulle ta nya bilder för husannonser. Bilderna blev så jäkla fina den här gången! Det är verkligen skillnad på fotograf och fotograf. Förra gången stormade en rätt arrogant snubbe bara in och knäppte av ett gäng bilder utan att bry sej nämnvärt om resultatet.

Den här gången var en helt annan historia. Jax som jag känner sen tidigare från castings och några modelljobb la verkligen ned tid och möda för att få ett topp-resultat. Hon puffade till kuddar, tände brasan(!!), flyttade soptunnor ur bild samt kom tillbaka i skymningen och tog ett gäng bilder till.

Vill inte sälja huset när jag kollar på de fina bilderna! Jag får lägga upp några här sen i ett annat inlägg.

Här kommer ett gäng bilder från lördagen, vi skaffade oss ett par nya vänner i backarna 😉

Same same fast ändå inte

Hej hej bloggisar! Ha ha inte mitt vanliga sätt att börja inlägg på eller hur? Ibland kan jag känna som jag bara upprepar mej här inne på bloggen, en känsla jag avskyr. Därav glesa inlägg.

Jag tar bilder på samma sak, skriver om samma sak, ja same same helt enkelt. Fast kanske är det just vardag ni gillar? Grejer jag gör med barnen? Träning och hälsa? Eller mer personliga tankar?

Om jag ska vara personlig så har jag världens PMS just nu. En vecka innan mens, alltid samma sak. Grejer som vanligtvis retar mej gör mej VANSINNIG. Det kan vara bra på ett sätt, att sånt jag gått och grubblat över länge äntligen kommer upp till ytan och jag är superärlig till C med mina känslor. Men jag skulle kanske kunna göra det på ett lite mer nyanserat sätt. Igår var jag en aning psycho utan att gå in på detaljer. När C stänger ner och blir tyst så blir jag ännu argare och gör typ vadsomhelst för att få en reaktion från honom. Säkert fler som känner igen sej? Yin och Yang på ett dåligt sätt.

Hursom. Idag känner jag mej lite lugnare till sinnes även om jag fortfarande har en jobbig rastlöshet i kroppen. Jag försöker även dra ner på kaffet igen. Ett tag drack jag max en kopp om dagen och det mådde jag så himla bra av. Nu är jag uppe i 2-3 igen och det märks på både humör och sömn. Sover sämre, är trött, vill ha mer koffein osv. En himla dålig cirkel. Gjorde precis en kopp kaffe som jag sen hällde ut i slasken. Kom på att jag faktiskt behövde äta något istället för att få energi. Sen gjorde jag en kopp grön te. Bättre än kaffe även om det också har koffein.

Hur mår ni? Vad är din dagsform?

 

Jag häromdagen i mitt happy place – ute i naturen på en cykel

Den gröna faran, aka vår ebike

Tröttnar aldrig på denna utsikt

 

Eller denna

The ice blocks always win

O har något av en obsession av isglass. Vid några tillfällen har han ätit 3 stycken på en dag! Sen fick det vara nog tyckte både pappa och mamma. Så vi slutade helt köpa hem isglass ett tag då det var det enklaste alternativet.

Men då och då handlar jag hem (ja jag vet att jag borde göra själv, det är ju superenkelt) hälsosam smoothie-isglass som bara är gjord på frukt och grönsaker.

Så då känns det ändå helt okej att han får en om dagen.

Idag blev jag dock lite sur när jag kört hela vägen upp till Remarkables Skifield med O och allt han ville var att åka hem och äta isglass. Till sist gav jag upp. Vi åkte två ggr sen gick det inte mer.. Väldigt mycket slit för lite skidåkning kan man tycka men han är ju så liten. Det var iaf mysigt att komma upp och hänga tillsammans med min kompis W och hennes dotter. O och lilla Asha är så söta ihop att jag smäller av.

O är den kramigaste och gosigaste i hela vår familj. Något jag fick mej en dos av när vi kom hem och han sovit tupplur och äntligen fått sin efterlängtade isglass. Sen låg vi och gosade i sängen en lång stund ❤️

Running high

Idag fick jag ett ryck och stack ut och sprang. Det händer inte sådär jätteofta, jag väljer vanligtvis cykeln eller yoga framför löpning. Men på senare tid har jag börjat hitta motivation och sug till att springa igen. Jag sprang mycket när jag var yngre men tyvärr så satte ett envist löparknä stopp för min löpning och efter flera tappra försök och rehab-perioder gav jag upp och förlikade mej med att jag förmodligen aldrig skulle kunna springa på samma sätt igen. Korta intervaller och sprinter har funkat men inget längre än typ 1-2 km.

Men nu kan jag springa uppåt fem km igen. Ibland får jag ont men andra gånger inte alls. Något jag är SÅ glad över! Skulle nog egentligen behöva gå till en sjukgymnast för att reda ut exakt varför jag får ont. Gissar på att jag har både svaga och korta muskler som orsakar problemen.

Hursomhelst, idag blev det en väldigt kuperad fem km runda. Fick lite ont i slutet men det gick ändå förvånansvärt bra. Jag älskar känslan att komma hem efter en löptur, det finns verkligen inget härligare än när endorfinerna spritter i hela kroppen och jag är skönt trött, svettig och alldeles rosig om kinderna.

Då är en lång varm dusch extra härlig! För att inte tala om hur gott det man äter precis efteråt, smakar.

Nån mer som får ”runner’s high” precis som jag?

Best Night of the year?

 

Ja gårdagen blir nog svår att mäta sej med. Kan helt klart ha varit den bästa kvällen på hela 2019. Jag och L åkte upp till Coronet igår eftermiddag vid tre tiden och var kvar tills halv åtta. Vi hade det SÅ bra! Ingen stress, inget gnäll, inga tantrums. Bara härlig skidåkning och kvalitetstid tillsammans.

Vi stannade till i restaurangen och värmde upp oss och åt hamburgare och pommes till middag och sen gav vi oss ut igen. L är så himla rolig att åka med, han gör verkligen mej till en bättre skidåkare! Han får mej att utmana mej själv och åka offpist och testa små hopp, något jag aldrig skulle göra själv annars.

Alla åldrar har sin charm men med en trotsig två-åring hemma är det väldigt underbart att få hänga på tu man hand med sin snart nio-åriga son. Det är ett helt annat slags föräldraskap. Självklart så har vi våra (ofta dagliga) utmaningar vi med, men igårkväll var allt bara lätt och härligt. Det ska jag leva på ett tag.

Känsliga läsare varnas

Igår gjorde jag min andra micro needling behandling, man ser inte riktigt klok ut efteråt så det gäller att undvika folk för en dag 😉 Det ser ut som du legat och pressat i solen i typ 6 timmar utan solskydd. Själva meningen med behandlingen är just att ”skada” huden (men på ett ofarligt sätt) med små micro nålar för att få den att starta en läkeprocess och producera mer collagen. Resultatet är mer lyster, plump och mindre fina linjer samt blekning av pigmentation/ärr! Och vem vill inte få det 🙂

Förra gången så körde sköterskan på de minsta/kortaste nålarna (0,8) då jag var orolig över hur min hud skulle reagera. Igår testade vi 1,0 nålar och det kändes helt klart mer. Särskilt där huden är som tunnast, på näsan, pannan och runt ögonen. Det är knappast nån skön behandling men som tur är går det över snabbt. Du får en bedövnings gel i hela ansiktet först som får verka i 30 minuter. Sen kommer sköterskan in med en ”nål penna” som hon kör över ansiktet i små cirklar.  Den både låter och känns lite som en tatuerings-nål.

Du får inte duscha samma dag eller använda smink på 1-2 dagar. Solskydd är ett måste då huden är extra känslig. Vill du så kan du använda lite mineral-puder för att dölja ev rodnad. Som ni ser på de första bilderna var jag ordentligt röd direkt efteråt och det bränner/stramar rätt mycket i huden i ett par timmar efteråt. Sista bilden är hur jag ser ut idag. Mer en mild bränna. Huden känns lite svullen och stram men det är övergående.

Resultatet är en hy som känns som ny! 2-4 behandlingar per år rekommenderas. Nån mer som testat micro needling?

 

img_7090

 

 

Långsamma dagar

A  har varit sjuk i en vecka nu. Tror inte jag ens nämnt det men stackarn har haft hög feber sen förra onsdagen. Jag tog med henne till läkaren i fredags där hon blev ordentligt undersökt eftersom kombon hög feber och magont kan indikera på att något är fel med blindtarmen. Läkaren kände och klämde på magen, ryggen och lät A hoppa på ett ben för att se om det gjorde smärtan värre. A:s smärta påverkades dock inte av att hoppa och smärtan satt inte i nedre magen utan mer över hela magen. Hon fick även göra ett urintest (det var svårast av allt! Jag, O och A spenderade 1,5 timme i Arrowtown med att gå på cafe, dricka juice och försöka få ur A några droppar. Allt medan O var på sitt sämsta humör och helst inte ville gå nånstans) och sen fick vi åka hem med ett brev som vi kunde ta med till sjukhuset om smärtan blev värre och ett ultraljud/röntgen skulle bli aktuellt.

Jag fortsatte ge febernedsättande under helgen men febern gav inte med sej, och A fortsatte att klaga över magont och var inte intresserad av mat vilket är väldigt ovanligt för att vara henne. Natten till tisdagen vaknade hon i tårar över att det gjorde så ont i magen så på morgonen åkte vi direkt in till sjukhuset innan vi ens ätit frukost. Vi fick träffa en äldre doktor som gjorde i stort sett samma sak som läkaren i fredags. Kände på magen, lät A hoppa uppochned och sen göra ett urinprov. Denna gång visade det på en något förhöjd nivå av vita blodkroppar men tydligen inget alarmerande. Blodprov ville han inte göra, inte heller något ultraljud vilket jag önskar att vi fått. Jag är trött på att oroa mej!

Om vi kunde få bevis på att det är som läkarna verkar tro, svullna körtlar (aka Mesentric lymphadenitis eller stomach flu) i magen som orsakar smärtan skulle jag känna mej något lugnare. Just nu går jag och oroar mej över att det ska vara något värre. Imorse blödde hon näsblod också… Dock har hon även fått snuva vilket lugnar lite, kanske är det bara ett virus ändå som satt sej i magen men nu äntligen börjar lossna? Jag ska ringa läkaren från i fredags och fråga vad hon tycker. Hon sa i fredags att betalar vi själva (1 500 SEK) kan vi få göra ett ultraljud och jag känner faktiskt att det börjar bli läge för det nu om hon inte mirakulöst blir bättre under dagen.

Over and out från sjukstugan.

 

O har inte haft den roligaste veckan han heller. Mest varit hemma med syrran. Men i förrgår fick han ut och åka lite hoj med pappa!