Ballet Girl

Det har hänt så mycket den här veckan att jag inte hunnit dela med mej av en bråkdel. Det känns galet men otroligt välkommet att det är fredag imorgon. Dagarna har bara rusat förbi!

I tisdags var A på sin första ballet-lektion. Att börja dansa är något hon pratat om så länge och att det blev just ballet är nog ingen slump. Hon får ju bära sitt älsklingsplagg tyllkjol! Jag gillar att hon bejakar alla sina sidor och utövar allt från motocross till trampolin och nu ballet. Känns även skoj att dansen liksom blir hennes egna grej, något hon gör helt utan L.

L i sin tur har börjat på Parkour den här terminen, och han hade sin första lektion idag. Även han var SÅ nöjd och frågade tillochmed varför lektionen var så himla kort (1 timme!). Ett bra betyg med andra ord.

 

Första lektionen blev en privatlektion då de andra flickorna av nån anledning inte dök upp. Det visade sej vara toppen då A fick danslärarens fulla uppmärksamhet i 45 minuter. Efter en liten staplig början så var A:s nervositet som bortblåst och jag kunde se hur roligt hon tyckte att det var. 

Annonser

Ljuset i tunneln?

Min promenad runt Jacks Point igår.

Jag läste på wonderweeks och sajten baby center om ”sleep regression” som sker hos många bebisar kring sex månader. Sämre sömn, mer gnäll och mindre intresse för mat är typiska tecken. Det är så skönt att veta att O:s beteende och störda sovvanor är helt normalt, det gör att det blir lite lättare att hantera sömnbristen jag går omkring med. Att veta att det är övergående ger hopp även fast varje natt just nu känns som att springa ett marathon.

Idag har jag lyckats få i O mer mat än vanligt. Både smoothie gjord på banan, blåbär och yoghurt samt spaghetti bolognese. Det är två fler mål än han åt igår. Så förhoppningvis märks det ikväll/natt! Jag har även börjat låta honom sova i hans spjälsäng istället för intill mej i sängen. Åtminstone fram till morgontimmarna, från cirka fem till sju brukar han ligga bredvid mej. Jag upplever att vi båda sover bättre på det här sättet och inte väcker varann lika mycket.

Jag lyssnade på Yoga Girls podcast häromdagen som handlade om hur dom fått deras 7 månaders bebis att sova hela nätter. Ett av hennes tips var att under några veckor hålla stenhårt på att alla sovstunder dagtid ska ske hemma så att bebis får chans att sova ostört och i lugn och ro. Något som jag verkligen tror hjäper men med tre barn är det stört omöjligt. Jag kan liksom inte låta bli att skjutsa A till förskolan eller strunta i att hämta L en dag för att O ska sova. För att inte tala om diverse ”after School activities” som dom ska skjutsas och hämtas från. Så tyvärr funkar inte detta hos oss.

Däremot försöker jag i den mån jag kan att låta honom sova hemma. Eller i vagnen om jag går på en långpromenad. Även om det är sömn i rörelse så känns det som ett mycket bättre alternativ än bilen. Jag upplever det som att O sover gott och länge i vagnen och vaknar av sej självt till skillnad från bilen.

Någon mer som har en bebis i liknande ålder som O? Hur går det för er med sömnen? Bästa tipsen för att få sova längre på natten? Dela gärna med er!

Bästa dagen på länge

Idag kom jag ikapp livet. En sån obeskrivligt skön känsla. Jag hann äntligen med merparten av det som har legat över mej hemma. Alla högar med allt från räkningar till smutstvätt som hopat sej överallt är äntligen borta. Och jag har dessutom haft en ovanligt nöjd bebis hela dagen. Förmodligen för att jag har varit lugn och jag har inte pressat in en massa onödigt. Jobbat efter O:s tider mer. Jag har med andra ord sett till att få en massa gjort medan han sovit och sen kunnat vara mer närvarande (med fokus på NÄRA) när han varit vaken.

Jag har dessutom gjort flera saker som är viktiga för mej och mitt välmående, liksom vårdat själen också. Imorse efter att jag lämnat av L och A och egentligen var supertrött efter att ha vaknat 23, 01, 03 och 05 med en viss liten kille så stannade jag till vid Hilton Hotel och köpte en stor kaffe. Sen tog jag O i vagnen och gick ned till sjön och satte mej på en bänk i solen – helt ljuvligt! Därefter tog vi en liten omväg tillbaka till bilen för att jag inte kunde förmå mej att åka hem direkt. Jag hade allt annat än promenadvänliga kläder men det struntade jag i. Huvudsaken var att jag fick njuta lite till av det härliga vädret och dessutom väcka kroppen till liv med lite rörelse (läs: en superbrant uppförsbacke!).

Efter det var jag redo att ta an resten av dagen! Röjde och städade här hemma i flera timmar, fixade en god kycklingsallad till lunch, drack en till kaffe och åt en stor bit av min supergoda raw chocolate slice (måste dela med mej av receptet här senare i veckan för den är ”to die for”), brände av ett 15 minuters HIIT pass med O som road åskådare och sen var det dags att åka och hämta barnen från skola och förskola. L har blivit uppflyttad till en ny level i sin simgrupp så nu är hans simlektion 16.30 istället för 15.30. Jag trodde att det skulle bli jättejobbigt att vänta men det visade sej nästan funka bättre. Vi slapp stressa och hann med att äta mellanmål på ett cafe i lugn och ro och prata om barnens dag innan vi åkte till simhallen. Det var riktigt mysigt till skillnad från hur vi brukar stressa annars. Mindre kul var det att åka hem i rusningstrafiken kl 17.30 men med barnens hjälp att underhålla O i baksätet kom vi hem relativt smärtfritt.

Nu har klockan hunnit bli halv tio och jag ska gå och lägga mej… Jag håller tummarna för att O låter mej sova liiite längre än 1,5 timme som mest natten som kommer. Jag måste skriva ett inlägg med det här om sömn och bebisar snart. Även fast detta är tredje gången gillt för mej så är jag i behov av lite tips från er smarta läsare.

Sov Gott säger jag!

 

 

 

img_5566-1

 

 

Skytteltrafik mellan stan och farmen

Jösses vad vi har kört bil den senaste veckan. Orkar inte ens tänka på hur många mil det blivit. Måste ändå säga att det på många sätt varit rätt mysigt med miljöombyte och dagar nere på farmen. Men nu är jag redo att starta vardagen och komma i kapp med livet här hemma. Jag ligger efter med precis allt känns det som. Framförallt sömnen.

Att inte få sova håller på att göra mej galen på riktigt… idag har varit en allt annat än bra dag då jag tappat det både en och tre gånger. På C och på barnen. C förtjänade det (litegrann iaf) men inte barnen. Kan inte minnas när jag senast grät som jag gjort idag. Trött är bara förnamnet.

Återkommer imorgon. Nu ska jag förhoppningsvis sova några timmar…

Godnatt! 💙

Busy days

Dom senaste dagarna har vi flängt så mycket fram och tillbaka att jag knappt minns var vi varit och när. Därav har det varit ganska tyst här på bloggen.

Igår var vi och tittade på en farm i Balfour, en liten ort mitt ute i ingenstans. C tittar på farmer till salu minst en gång i månaden. Vi håller även alltid ögonen öppna för land uppe i Queenstown. ”Looking for opportunities” med andra ord.

På kvällen var vi bjudna på ett förlovningsparty i Invercargill. Vi velade in i det sista hur vi skulle göra med barnen och kom till slut fram till att det var enklast att ta med alla 3. Jag helammar ju i stort sett O så han var ju tvungen att följa med oavsett. Då kunde lika gärna A och L också hänga på. Partyt hölls i en stor lada intill ett hus med en enorm trädgård så ungarna hade hur kul som helst, hoppade studsmatta och grillade marshmallows med familjens barn som bodde i huset.

O var däremot inte lika impad. Stackars lille gubben, det blev alldeles för mycket för honom med alla människor och den höga ljudnivån. Jag hade sagt till barnen att vi skulle vara kvar tills dom serverade tårtan men O höll inte ut så länge. Halv nio tackade vi för oss och körde mot farmen. Det var 40 plågsamma minuter med en övertrött och ledsen bebis i baksätet. När det var som värst tänkte jag att det här gör vi ALDRIG om. När C började klaga på min körning samtidigt som O gallskrek i baksätet och A grät och L svor långa ramsor om hur mycket han ogillade alla så stannade jag bilen, tog med mej O ut och sa att om C säger ett ord till klappar jag till honom! Ha ha kan skratta åt det idag men igårkväll var en annan femma…

Men vi överlevde och är fortfarande gifta 😜

Bilder från Balfour där jag och barnen hängde vid en lekpark medan C tittade på en farm med en mäklare. Här var alla fortfarande vid gott humör!

På dödens vägar

Usch vilken hemsk rubrik. Särskilt när vi sitter i bilen och det dessutom är fredagen den 13:e av alla dagar. Men det är verkligen fruktansvärt hur många som omkommer på vägarna i det här landet.

Bara sen förra fredagen har 14 personer dött. Och hittills i år är antalet döda i trafiken 293 personer! För Sverige var den totala siffran för förra året 263 men då måste man komma ihåg att det bor hälften så många människor på Nya Zeeland. Skrämmande siffror! Orsaken till det höga antalet dödsolyckor är garanterat ”motorvägarna” här, dom är smala, slingriga och svåra att köra om på. Lägg till alla tusentals turister som kommer hit och inte är vana med varken vägarna eller vänstertrafik.

Varje gång vi kör mellan farmen och Queenstown ser vi bilar och husbilar som gör farliga omkörningar eller är nära att krocka.

Jag försöker planera så vi kör tider då det inte är så mycket trafik och så stannar vi alltid minst en gång. Nedan är några bilder från Athol (uttalas nästan som asshole, något barnen tycker är otroligt roligt) där vi brukar stanna och äta lunch. Mindre bra kaffe men jättegoda burgare och en mysig liten innergård!

Riverton Beach

Måste ju bara dela med mej av dessa snaps som jag tog nere i Riverton igår. Så vackert att det förslår! Att vädret är så här händer inte så ofta, det är vanligare att det är blåsigt och grått nere vid havet i Southland. Men igår hade vi som sagt tur! Jag fick såna lyckokänslor av att känna sand mellan tårna igen. Jag älskar verkligen havet och är det något jag kan sakna i Queenstown om somrarna är det en strand och badvänligt temperaturer. När jag bodde i Australien var jag nere vid havet varje dag, antingen för en simtur eller en långpromenad på stranden.

Men om jag ska välja så bor jag ändå helst som vi gör nu och åker till stranden på semester än tvärtom. Min första känsla när jag kom till Queenstown från Sunshine Coast var att här känner jag mej hemma, här kan jag bo. Queenstown har ju mer likheter med Sverige med sina fyra årstider, än vad Sunshine Coast har. Men båda är underbara på sitt sätt!

 

Från farm till beach

Vaknade upp imorse och gick en promenad här på farmen. Jag hann tyvärr inte särskilt långt innan C kom åkandes med ungarna på fyrhjulingen och sa att han måste ut och jobba mer. Så då var det bara att vända hemåt igen.

Ungarna fullkomligt älskar att vara här, det är bara jag som blir lite gnällig efter ett par dagar (okej en) och längtar hem. Jag känner mej liksom mest som en barnvakt alt hushållerska utan ett eget liv medan C har hur mycket som helst att göra. Känner mej extra fastlåst då min dag även styrs mycket av O:s behov.

Men idag kunde C iaf ta ett par timmar ledigt mitt på dagen då vi åkte till Riverton och åt lunch vid havet. Det var så himla härligt! Vädret var underbart, utsikten ljuvlig och maten perfekt. Det satte helt klart guldkant på dagen!

Sen hade jag och C en mysig kväll med ost och kex framför tvn efter att barnen somnat, det hade vi ju inte kunnat göra om jag varit hemma själv i Queenstown. Och det är alltid skönt med miljöbyte, jag uppskattar trots allt både det lugna livet här och det mer fartfyllda hemma i Queenstown. Båda har sin charm!

En bättre måndag

Måste säga att jag hittills tycker att skollovet varit riktigt bra på alla sätt. Längtar faktiskt inte alls till skolan kör igång igen, tvärtom. Kanske är det barnens åldrar just nu, det känns liksom så mycket lättare att vara ute och göra grejer. Både L och A uppskattar samma saker, orkar hålla igång lika länge samt är självständiga när det gäller lek etc. Så himla skönt! Särskilt när jag har lille O att tänka på, han är ju inte så självständig än 😜

Jag hade ett jättetrevligt möte med en annan svensk mamma idag och hennes fina familj. Är så glad att vi tog oss tid och sågs trots fullspäckade scheman! När jag först flyttade till Nya Zeeland minns jag att jag inte alls var så intresserad av att träffa andra svenskar, jag hade ju precis lämnat Sverige. Tvärtom så ville jag lära känna fler kiwis och komma in i kulturen här. Men efter över 10 år utomlands så har det ändrats. Nu tycker jag att det är jätteintressant att träffa andra svenskar som precis som jag skapat sej ett liv i ett annat land.

Höra hur dom tacklar avståndet till familjen i Sverige samt kulturella skillnader och så vidare. Jag och Lotta hade kunnat prata vidare mycket längre men tiden var som sagt knapp för oss båda. Dom skulle köra hem mot Christchurch och jag och barnen skulle vidare ner till farmen där vi befinner oss nu. Det har varit en bra men lång dag! Längtar så efter att få krypa ner i sängen och sooova. Förhoppningvis ostört i åtminstone några timmar.

Night Night!

Making memories

Jag älskar att leka turist i vår egna stad, att ha en härlig dag och uppleva saker ”på hemmaplan” utan att behöva åka bort nån längre bit. Det är nog det jag gillar allra mest med Queenstown, att det är en liten stad men som har så oerhört mycket att erbjuda och allt är relativt nära.

Just nu är vi ju mitt uppe i The school Holidays och vi har haft några dagar när vi mest varit hemma och grejat. Med det inte sagt att det gått nån nöd på barnen, dom har haft det bra ändå men idag var det dags för lite aktivitet kände jag. Dessutom är jag själv med barnen eftersom C jobbar och då tycker jag att det är lättare att sticka ut och göra något så dom slipper bli uttråkade hemma och börja gå varann (och mej!) på nerverna.

Vi åt sushi-lunch med den här utsikten:

 

Älskade barn! Det finns inget bättre än att hänga med er 🙂

Stackars O, sol i ögonen och ingen lust alls att vara med på bild

Hellre hänga på mammas axel och slippa solen.  Bättre utsikt åt andra hållet var det också hälsar han.

Queenstown from above

Sen tog vi en tur till skejtparken

…och därefter gick vi ned till lekparken vid Queenstown Bay. 

Såhär glad var O vid det laget! 

Jag drack kaffe i solen medan barnen lekte

Härliga träd att klättra i finns det nere vid vattnet

Tänk att han är hela 7 år nu vår stora kille. Minns när han var knappt två och vi satt nere vid vattnet och kastade sten! 

Då tultade han omkring på den här stranden. Några år därefter gjorde A samma sak och snart är det O:s tur… Livet! 

Sen blev det gelatoglass från Mrs Ferg. Ett måste när det är skollov och solen skiner!

På vägen tillbaka till bilen blev det en amningspaus för O på en bänk i solen. Sen körde jag, håll i er, till SITE Trampoline med L och med A och O till leklandet Chipmunks som ligger precis intill Site. Jag hade nämligen bestämt med en vän att mötas upp där med barnen vid tvåtiden. Det blev minst sagt en fullspäckad dag! Behöver jag säga att dom somnade snabbt ikväll?

 

Imorgon har O en tid hos Plunket för att mätas och vägas, sen ska vi förhoppningsvis hinna träffa upp en annan svensk/nz familj som jag kommit i kontakt med via bloggen. Efter det bär det av ner till farmen och C som redan är där. Jag har tagit på mej att lasta barnens motorcyklar på släpvagnen och köra ned… får se hur det går. Släpvagn kan jag köra men lastandet av hojar brukar jag lämna åt C. I värsta fall får jag väl facetajma C så att det blir rätt med ”spännremmarna” ha ha. Kommer fasiken inte på vad den svenska översättningen till tie downs är? Svångremmar?