Lärarstrejk

Idag var barnens lärare i strejk så det blev en extra ledig dag mitt i veckan. Passade toppen eftersom C var hemma! Vi hade först tänkt att vi skulle åka upp och åka skidor eller köra cross men efter frukost på Left Bank hade vi familjeråd och bestämde att vi skulle ta en lugn dag istället och utgå från hemmet.

Det blev så bra, både jag och C hann klämma in en tur på e-biken, C hade ett möte ang de framtida lägenhetsplanerna (bara massa tråkiga council-regler så här i tidiga skedet, så inget jag behöver vara med på) medan jag tog med mej barnen ut en sväng. Vi körde till Lake Hayes då O var jättetrött och behövde sova, jag parkerade bilen precis vid sjön och så kastade vi macka (jag är värdelös ha ha) och klättrade i träd samtidigt som vi njöt av vårsolen.

Sen körde vi vidare till Lake Hayes Estate som har både lekpark och en bmx/kick bike bana samt ett café. Lagom tills vi bestämde att det var glass-tajm vaknade O och så fick han också komma ut och cykla och leka en stund.

På eftermiddagen hade jag en massage inbokad (födelsedagspresent från C) på Sofitel. Jag passad på att använda ångbastu först i 15 minuter vilket var en blandning av njutning och pina ha ha. Jag älskar hur fräsch man känner sej efteråt och det gör under för hyn, men mot slutet av dom 15 minutera tycker jag att det är vääääldigt hett. Just därför som jag nöjer mej med en kvart, en halvtimme är för länge enligt mej!

Själva massagen var bra och många av alla knutar i min nacke och axlar släppte vilket var så skönt. Däremot kan jag känna mej så utelämnad när jag ligger där snudd på naken och blir masserad av en vilt främmande människa. Särskilt när massören (kvinnlig visserligen men ändå) börjar massera min svanskota! Har ingen aning vad det skulle vara bra för. Jag har mycket integritet och behov av rätt stort personal space så kanske går min gräns för vad som känns obekvämt mycket tidigare än för nån annan. Jag älskar själva spa-upplevelsen på Sofitel men föredrar nog faktiskt en ansiktsbehandling framför en helkroppsmassage. Eller ett yogapass!

Vad tycker du? Leave or take massage?

Snabba kast

Att vara mamma till dom här tre, vilken bergochdalbana det är alltså. Idag har jag skrattat, gråtit, svurit, skrikit, pussat, kramats, hoppat, lekt, dansat – ja säg det jag inte gjort! Det är snabba kast mellan känslorna helt enkelt.

Jag märker direkt när O har sovit dåligt, eller allra helst om han varit uppe sent med mej kvällen innan. Att jag inte ens fått nån timme för mej själv på kvällen. Då känner jag mer lättirriterad dagen efter. Särskilt om jag har grejer jag behöver få gjort och O är gnällig. Han känner såklart på sej när mamma inte är närvarande och pockar därför extra mycket på min närvaro. Vilket gör mej så frustrerad och så kan jag bli skitirriterad på något som han egentligen inte rår för. Men sen samlar jag ju mej såklart och så försöker jag tänka att jag får göra det där viktiga sen (om det går att skjuta på). Att sätta mej ned med O på golvet och kramas och pussas brukar göra att vi både liksom trycker på ”re set knappen”.

När L och A kommer hem från skolan kommer nästa prövning. Att försöka hålla sej lugn när dom ryker ihop över allt och inget. L är ofta väldigt arg precis efter skolan, särskilt innan han får något att äta. A vill berätta om sin dag i detalj och jäklar om jag missar något. För att inte glömma O, han gör ju allt i sin makt för att höras han också – även om han inte kan prata ännu. Han brukar bara gasta ”MAMA” från baksätet. Såna här dagar kan jag riktigt längta tills att alla tre ska somna så jag får sätta mej ned i soffan och dricka te och äta choklad. Idag somnade O snabbt tack o lov men jag gjorde det stora misstaget att jag öppnade godisburken för tidigt och som på ett trollslag så stod det två ungar i dörröppningen och skrålade i kör att det var ”uuuuunfaaaaair” att mamma äter godis när dom måste sova.

Jaa livet är inte rättvist helt enkelt. Något som jag blev smärtsamt påmind om när jag tittade på nyheterna och såg små barn gräva gravar åt sina klasskamrater efter en bombattack i Syrien. Då grät jag. Plötsligt så kändes min trötthet och önskan om att få vara ifred en stund som bortblåsta. Och otroligt oviktiga.

Vi tittar alltid på nyheterna om kvällarna när vi äter middag. Jag förklarar så gott det går för barnen vad det är som händer i världen. En del skippar jag såklart men jag tycker att det är viktigt att dom förstår hur lyckligt lottade dom är att vi är födda i ett land där det inte är krig. Eller faktumet att vi bor i ett varmt hus och har mat på bordet. Något som faktiskt inte är verklighet för alldeles för många här på Nya Zeeland.

Tittar ni på nyheterna med era barn? Eller förklarar på andra sätt vad som händer i världen?

Idag efter skolan stannade vi till vid tennisbanan här i JP och barnen fick åka kickbikes/trehjuling. Det var vår i luften!

 

 

 

 

Days down South

Den här helgen har gått snabbare än vanligt då vi körde ned till farmen i lördags eftermiddag, och sen tävlade barnen i Invercargill idag. Det har blivit många mil i bil med andra ord. Men vi har haft så bra!

Och så fick vi träffa pappan i familjen vilket var en bonus 🙂 Det är ju kalvningsäsong så C är inte hemma mer än kanske en dag i veckan just nu.

Det har varit full rulle sen klockan sex imorse så jag är skapligt trött men ville ändå dela med mej av lite bilder från helgen! Jag bloggar mer imorgon.

Kram och godnatt!

Freedom

Idag hade jag barnvakt åt O för andra gången. Jag hade allvarligt talat en klump i magen innan hon kom och var nästan redo att ställa in. Var så orolig att O skulle bli jätteledsen och att då lämna honom för att åka upp och åka skidor kändes totalt fel. Men istället gick det hur bra som helst! O hälsade Stacey välkommen med ett leende, om än lite osäkert. Vi var hemma tillsammans en stund först och sen satte jag O i vagnen så att S kunde ta med honom på en promenad direkt. Det gjorde att fokus togs bort från att jag åkte hemifrån vilket i sin tur gjorde att han inte var ledsen nånting nästan.

Och när jag sen kom hem efter cirka tre timmar så var det första jag såg O:s stora leende! Han och Stacey hade haft det hur bra som helst tillsammans, något som verkligen syntes på hur O skojade och skrattade ihop med henne. Jag hann tom att tänka att ”han kanske kommer börja gilla barnvakten bättre än mamma snart”. Skämt åsido, det gjorde mej så himla glad att se honom så trygg och glad med sin barnvakt redan efter andra gången. Hoppas nu bara att hon inte försvinner från stan eller får ett heltidsarbete.

Min fredagsmorgon kunde med andra ord inte börjat bättre. Det var en sån frihetskänsla att åka skidor utan att behöva hålla reda på diverse barn. Jag och Amanda skojade om att jag bara behövde hålla reda på henne idag! Se till att hon kom på liften ordentligt, inte tappade saker och att hon fick i sej kaffe och mat ha ha.

Dagen i bilder

Jag sitter i bilen och väntar på att barnen ska sluta skolan så jag tänkte att jag kan skriva ett inlägg under tiden. Det blev himla bråttom i morse när jag insåg att jag glömt bort att beställa barnens skollunch online. Cut off time är nämligen kl 9 för att dom ska få lunchen levererad samma dag. Tyvärr insåg jag inte mitt misstag förrän klockan 10 då jag var mitt uppe i mitt bakande för barnens internationella ”food day” imorgon.

Jag brukar beställa lunch 1-2 dagar i veckan när det finns hyfsat hälsosamma alternativ och resten av dagarna gör jag den själv. På tisdagar brukar dom få Pita Pit, vilket är fyllda pitabröd och på torsdagar går det att beställa sushi. Men idag var jag som sagt för sent ute. Så jag bakade järnet, hoppade in i duschen och körde sen så snabbt (och lagligt) som jag kunde mot Frankton där jag köpte sushi innan det bar av mot barnens skola. Jag kom fram preeeecis i tid.

Eller ja, jag ser hur A oroligt tittar i sin lunchlåda och sen går fram till läraren. Allt medan jag kommer springande med en påse sushi i handen och O på armen som hade en halväten sushiroll utsmetad över halva sej. Inte så classy kanske ha ha men barnen fick sin lunch iaf.

Sen lämnade jag bakningen på skolkontoret och passade på att betala för barnens skidlektioner. Om två veckor börjar dom nämligen att åka skidor med skolan. L på torsdagar och A på fredagar. Innan jag fick O var jag med som parent help när L åkte men nu går det ju inte. Jag skulle gärna följa med om C fanns hemma, fast betala barnvakt för att hjälpa andras barn åka skidor gör jag inte. Nä, det får dröja nåt år till – sen kan jag hjälpa till igen när O går på förskola.

Appropå det borde jag väl ställa honom i kö nu om han ska få plats där jag vill. Jag tror att jag kommer att testa en ny förskola den här gången. Men inte förrän han är minst två år, gärna 2,5 – 3 om det är möjligt. Vi får se hur allt går och hur jag känner. Nu vaknade min älskling i baksätet så ”I better go”!

 

Dagens bakverk! Typisk svensk fika eller hur? 

 

Tänkte först ta en snygg bild på golvet där ljuset var som bäst. Det var ingen smart ide. Små nyfikna och chokladsugna fingrar var genast där och ville smaka/klämma. 

 

Efter att jag varit på skolan så åkte jag in till stan och stugan och checkade läget efter de senaste gästerna, fyllde välkomst-korgen med en ny flaska vin, chips och choklad. Samt placerade ut två nya kuddar till utemöblerna samt en ljuslykta. 

 

Sen stack jag ned 6 st solar-lampposter (eller vad dom heter) längs grusgången, så nu ser gästerna var dom går om kvällarna!

Vi två

Oliver är i en sån härlig ålder just nu. Varje dag är ett äventyr för honom och allt från att plocka kottar till att gå upp och ned för en trottoarkant är spännande. Jag älskar att få ta del av hans värld och se hans glädje och nyfikenhet över nya saker och upplevelser.

Jag är verkligen så galet kär i den här lilla varelsen, jag pussar på hans mjuka bebiskinder så ofta jag bara kan. Snart är han väl en stöddig kille som säger tvärtemot precis allt. Som dom andra två jag har 😆 Det gäller att passa på!

På tal om mina andra hjärtan så är det dags att hämta dom från skolan nu. Ses lite senare!

Samlar kraft

Idag har jag haft en lugn förmiddag. Morgonen började visserligen med att jag försov mej och vaknade en halvtimme senare än vanligt. Jag var så trött efter en natt med dålig sömn att jag stängde av väckarklockan och sen somnade om! Så det blev bråttom med att få upp ungarna, men till sist kom dom iväg i tid till bussen ändå. Jag har börjat med att sätta dom på bussen de flesta morgnarna, särskilt när jag är själv hemma med dem. Det är så mycket enklare att låta O sova vidare och gå upp och fixa frukost och lunchlådor till L och A utan att behöva tänka på att jag och O ska bli klara att åka också.

Nu när det är kalvningssäsong och jag är hemma själv med barnen väldigt mycket har jag bestämt mej för att vara snällare mot mej själv. Unna mej barnvakt ett par timmar i veckan, inte försöka klämma in så galet mycket på en dag, ibland ta en liten tupplur medan O sover om jag är trött, planera enkla middagar osv. Förra året under den här perioden (typ hela våren) var nämligen oerhört tufft och jag lovade mej själv att inte gå i samma fälla igen. Då var jag så otroligt slutkörd. Hittills tycker jag att mitt lilla löfte till mej själv gått bra, även om det fortfarande bara är början på kalvningssäongen. Självklart så underlättar det att O är ett år äldre. Förra året var han ju bara en pytteliten bebis.

Nu däremot måste jag sätta fart. Barnen slutar strax skolan och dom har simlektion vilket alltid kräver lite extra övertalning och pepp. Den enda som verkar tycka det är roligt att få bada är O. Måste erkänna att jag också är väldigt osugen att hoppa i en bassäng, särskilt när det är så jäkla kallt. Vill helst sitta invirad i en tjock tröja med en kopp te. Jag blir så osugen på all aktivitet när det är för kallt. Vill liksom gå i ide… tur att vi får vår snart!

I helgen var det dock härligt och soligt. Då passade jag på att klämma in en hajk uppe i bergen!

 

Skiday with my girl!

Är så glad att jag och Alicia valde detta framför en dammig crossbana igår! Jag vill verkligen ta vara på vintern och skidåkning när vi kan. Köra cross kan vi göra resten av året!

Idag testade jag en ny barnvakt åt Oliver. Det var hjärtskärande att åka ifrån honom och jag undrade ett tag vad fasen jag höll på med. Men Stacey var jättebra och höll mej uppdaterad inte bara med sms, utan hon ringde även när O nästan somnat på henne. Så trots att han saknade och grät efter mej så måste han ändå känt sej trygg nog att låta sej tröstas av Stacey. Det kändes ändå bra.

När han vaknade gick dom ned till lekplatsen tillsammans och då var O nöjd och glad. Så efter lite dividerande fram och tillbaka har jag bestämt att jag kommer att ge detta en ärlig chans. Stacey är dyrare än nån annan barnvakt jag haft, men hon har många års erfarenhet att jobba med bebisar och små barn, är utbildad och verkar väldigt mån om att göra ett bra jobb. Professionell helt enkelt. Så kanske får det vara värt 10 dollar mer i timmen då. 30 per timme med andra ord. Jag får se till att planera min barnfria tid väl, så att jag verkligen får sånt gjort som är viktigt för mej under dessa i dubbel bemärkelse, dyrbara timmarna!

En ny familjemedlem

Under tiden jag och barnen var i Sverige så flyttade det in en ny ”familjemedlem” hemma hos oss. En grön sak som bor i garaget. En e-bike! Idag testade jag den för första gången på en ordentlig runda och fasiken vad kul det är.

Man hinner så mycket längre än på en vanlig cykel och du får fortfarande fördelarna av ett träningspass samt njutningen av att vara utomhus vilket jag ju älskar!

Jag var ute kring 45 minuter tror jag, en alldeles perfekt tur innan det var dags för middag. Jag har mått oförskämt bra idag med tanke på gårdagen…! Kanske en aningens tröttare men det är allt.

Här kommer några bilder från min härliga cykeltur:

Who run the world?

Girls! Vilken kväll! Jag hade SÅ jäkla kul igår! Först träffades vi hemma hos en tjej för nibbles, drinkar och gourmetpizzor, det var verkligen supertrevligt! Timmarna bara flög förbi och plötsligt var det dags att åka ned till klubbhuset där modeshowen hölls. Vi var en halvtimme sena men som tur var så kickade showen inte igång förrän efter åtta.

Det var jättekul att se alla snygga skor men höjdpunkten var efteråt när DJ:n drog igång och spelade och hela klubbhuset förvandlades till dansgolv.

Vi slutade inte att dansa (eller dricka champagne) förrän elva då dörrarna slog igen. Då var det sjukt skönt att bara bo två minuter bort med bil! Lauras man kom och hämtade upp oss.

En toppenkväll på alla sätt och vis, det här kommer jag leva länge på!

Slutet av showen såg ut så här!

Jag, Kirsty och Leanne – vi har alla söner i samma ålder som är bästisar. Gillar dessa kvinnor så mycket!

Jag lockade håret och gjorde sen en slarvig knut med lösa lockar runt ansiktet, det kändes perfekt busigt till den stilrena svarta klänningen. Här är jag dock inte riktigt klar, jag nålade fast dom spretiga hårtestarna innan jag åkte hemifrån 😊

Jag och Laura – en nyfunnen vänskap som jag är så glad över! Vi har barn i samma ålder och hon är gift med en svensk man. Annorlunda men väldigt roligt att kunna prata svenska med alla våra barn vid playdates 🙂

Jag i mitt esse! Det blev några glas bubbles… 😘