Att ge och ta i ett förhållande

Idag fick jag lyxen att åka skidor i en knapp timme utan bebis. Inte särskilt länge men som jag njöt! Att C skulle iväg och köra trail bikes på kvällen med några kompisar gjorde därför ingenting. Tvärtom, kändes extra bra att vi båda fick chans till egentid och göra något vi gillar.

MEN jag kan inte låta bli att jämföra tiden… Jag är överlycklig över en knapp timme utan barn men när det sen är C:s tur så är han borta från klockan fem till ja… klockan är nu nio på kvällen och han är inte hemma. Vi pratade precis vid och dom har kört klart men nu ska dom ut och äta middag.

Okej, detta är knappast något han gör ofta och han har jobbat sjukt mycket på sistone så visst kan jag tycka att han är värd det. Men det är ändå lite snett hur jag blir så otroligt tacksam över att C ”passar” O en timme medan det är självklart att jag ska ha barnen när han är ute på annat. Och jag kan lova att C inte oroar sej hur det går för oss eller känner sej stressad att komma hem till barnen i tid. Något jag alltid gör. Så jäkla stereotypa könsroller att jag blir galen. Samtidigt är det väl mitt eget fel. Att jag från början alltid tagit det största ansvaret med barnen och att det nu förväntas av mej.

Grejen är att jag inte KAN koppla bort barnen. VILL inte heller. Så detta är så dubbelt. Jag behöver absolut ta mej ut mer (åtminstone när jag ammat klart) utan dåligt samvete, men min mammainstinkt när jag har en liten bebis har alltid varit otroligt stark. Att jag som sagt varken kan eller vill vara borta några längre perioder från dem.

Äh vet inte var jag ville komma med det här babblet. Hoppas jag inte låter otacksam för det är jag verkligen inte. Är oerhört tacksam för möjligheten jag har att spendera all den tid jag har med barnen. Samt att kunna åka upp och åka skidor en dag mitt i veckan. Få förunnat, det inser jag. Det var mer problematiken i att jag ofta känner att jag är (och bör vara) så jädrans tacksam och glad när C ”passar” barnen en eller ett par timmar medan det tas för givet att jag gör det resten av tiden. Alla som har småbarn vet vilket himla jobb det faktiskt är ibland.

Just nu ligger jag i sängen och pustar ut efter att huset är städat, räkningarna betalda, ungarna rena, mätta och snusande i sina sängar. Nu ska jag läsa några sidor i min spännande kriminalroman ”störst av allt”som jag köpte i Sverige. Någon mer som läst den?

Eller för att återknyta till början av inlägget, kanske känner igen sej i det jag beskriver?

A Better Day

Ny dag, nya möjligheter! Idag har jag känt mej mer som mej själv. Men vet ni vad det konstiga är, natten till igår fick jag mer sömn än jag fått sen jag var gravid. O slog på stort och sov i hela 6 timmar i sträck, fram till 3 då han vaknade och ammade en snabbis för att sen somna om direkt och sova till 7. Jag vaknade och kände mej både lycklig och utvilad! Men sen vände ju mitt humör av nån konstig anledning…

Natten till idag däremot vaknade han säkert 6 gånger och jag sov således som en kratta. Kanske är det därför jag känt mej mer som mej själv, att ha sömnbrist är standard numera ha ha.

Nu däremot är jag så trött så att ögonen snart går i kors. Vi var ute och åt middag med barnen och C:s föräldrar ikväll. Dom åker hemåt mot New Plymouth imorgon så det var en sista middag tillsammans. En mysig kväll även om middag ute med tre ungar varav en bebis är allt annat än hur en avslappnad trerättersmiddag på restaurang brukade se ut en gång i tiden…

Men det är det värt! Nu, hög tid att sova.

My kind of lunch

Idag fixade jag en superenkel och om du frågar mej, megagod lunch. Avokado, tomat, paprika, några tunna skivor camembert ost, ett stekt ägg på en skiva grovt bröd, toppat med chiliflakes och lite grönt. På sidan av ser ni några rotfruktschips som jag la dit för lite ”crisp”.

Till detta drack jag en banan- och mangosmoothie med havremjölk och toppat med lite granola. My kind of lunch!

En känslosam dag

Herrgud vad jag har varit uppochner i humöret idag. Jag har känt mej ledsen, ensam, lugn, glad, tacksam, orolig, stressad, irriterad och arg. Är utmattad av att vara mej själv idag!

Jag gillar inte att vara ute bland folk när jag känner mej som jag gjort idag. Känns om att allt bara blir fel och jag är liksom extra känslig. Jag tar åt mej i onödan av grejer som andra säger eller gör, fast det nog egentligen bara existerar i mitt huvud. Om det inte är en nära vän, då kan det vara skönt att prata av sej – erkänna att en känner sej allt annat än på topp.

Men att en sån här dag behöva kallprata med tex föräldrar vid skolan och simningen – nä fy. Vill helst bara gömma mej. Jag blir verkligen som en annan person, från att vara utåtriktad och glad och stråla med energi som jag kan göra annars blir jag som en blyg och osäker mussla. Kan liksom inte fejka glädje eller självkänsla när den inte finns. Skitjobbigt rent ut sagt!

Att gå ut och hajka i den vackra naturen som jag gjorde imorse efter att jag lämnat av barnen är den bästa medicinen för mej när jag känner som jag gjort idag. Lyssnade på Yoga Girls podd under tiden och det hon pratade om träffade så rätt just idag. Så jag vände faktiskt på mina negativa tankar… iaf där och då.

Är jag ensam om att ha såna här bergochdalbanedagar ibland?

 

Från en dag till en annan

Igår såg min löprunda ut så här:

Varma vårvindar och så skönt att jag var nära att ta av mej hoodien och springa i linne.

Idag däremot såg det ut så här. Snålblåst och så kallt att både jacka, mössa, scarf och vantar krävdes.

Det blev inget springa av idag. Kroppen kändes alldeles för trött. Lyssnade på Träningspodden istället och det var tillräckligt jobbigt att gå i motvind. Jag är ändå glad att jag tog mej ut, trots betongmössan av trötthet jag bär på just nu. När jag kom hem yogade jag i 15 minuter innan jag fixade hamburgare till middag åt familjen.

Nu är klockan 20 över åtta och jag ska sova, förhoppningsvis dröjer det till midnatt innan O vaknar. Tänk vad härligt det vore med 3-4 timmars sammanhängande sömn! Kanske kan det vara tänder på G. Han stoppar exakt allt i munnen just nu och ”tuggar” på.

Night Night

Kommer jag nånsin få sova igen?

Lite så går funderingarna just nu. Efter tre nätter med sjukt dålig sömn så känner jag mej helt slut. Hoppas hoppas att det vänder i natt. Jag ska testa ge O några skedar gröt ikväll och se om han sover bättre. Min spontana tanke är att han vaknar för att han är hungrig, han är nämligen inte ledsen utan äter och sen somnar han direkt. Fast jag har svårare att somna om på en gång utan ligger ofta vaken och vrider på mej (eller mycket värre, scollar på telefonen!). Jag borde verkligen lägga mobilen ute i köket på natten men använder den som både klocka och nattlampa. Men det är ju bara dåliga ursäkter…

Farmville

Idag känns det som om vi klämt in två dagar under en dag. Fasen så trött jag är. Att åka ner till farmen och tillbaka på samma dag med ungarna är väl inte att rekommendera direkt men nu fick det bli så eftersom C:s föräldrar bor nere i huset på farmen den här veckan. Det var väldigt lyxigt att komma ner till färdiglagad lunch som C:s mamma fixat! Samt slippa tänka på disk etc. Jag och C:s syster som kom ut och hälsade på från Invercargill, tog en promenad ner till ”the calf shed” och tittade på alla nyfödda kalvar, en del endast nån dag gamla. O var väldigt nyfiken på dom ”underliga varelserna” – se bilder nedan 🙂 Samtidigt fick A och L åka fyrhjuling med pappa, alltid en höjdpunkt!

Som nybliven mamma till en liten bebis känns vissa aspekter av farmandet extra grymt. Att kalvarna tas ifrån sin mamma så gott som direkt när dom fötts har jag svårt att förlika mej med. Alltså jag förstår ju att det är en del av mjölkindustrin och att det skulle vara svårt att göra på nåt annat sätt. Men ändå, det känns så hemskt. Både för den stackars mamman och kalven.

Men jag tröstar mej med att djuren på vår farm tas väl om hand och att C är väldigt duktig på det han gör. Han har superkoll på dom cirka 700 kossorna och kalvarna på gården och ser alltid till att dom är friska, mätta och mår bra.

 

 

Friday Feeling

Äntligen helg! En vecka har passerat då jag varit ”solo mum” och fixat varenda lämning, hämtning och nattning själv. Plus nattliga amningspass. Det har funkat bra, jag ska verkligen inte klaga – vi har fått bra rutin jag och barnen men idag var det svårt att komma ur sängen. Jag satte därför L på bussen (efter en del protester) och sen var det tänkt att jag och A skulle åka till SITE men jag övertalade henne att vi skulle gå på en promenad istället. Jag hade ingen lust alls att stå i SITEs kalla lokaler och frysa och behöva kallprata med andra mammor. En promenad lockade SÅ mycket mer! A var tack o lov inte svårövertalad utan sa ja direkt! O sov i vagnen första halvan så jag och A hade verkligen tid att prata om allt mellan himmel och jord. Jag älskar när jag får såna stunder med barnen var för sej och kan fokusera 100 procent på bara ett barn.

 

Här kommer en riktig bildkavalkad från vår promenad:

 

 

C kom hem ikväll så hela familjen åt middag tillsammans för för första gången på länge. Till efterrätt hade jag och A tidigare under dagen bakat en rawfood chokladganachetårta som hela familjen gav tummen upp! Gissa om jag kände mej nöjd 🙂 Med ingredienser som avokado, rå kakao, medjol dates och macademianötter kändes det som ett ”treat” i dubbel bemärkelse! Jag är knappast nåt extremt hälsofreak när det gäller barnen (eller mej själv), jag försöker som alla föräldrar få i mina barn frukt och grönt i den mån det går men ibland räcker varken fantasi eller ork till och det slinker ner mer halvfabrikat än jag önskar i lunchlådan. Därför är det så kul när dom käkar och gillar sånt som också är bra för dem!

C nattade barnen och sen drack vi te i soffan och kollade på ett extra roligt avsnitt av Graham Norton Show. Jag skrattade så jag tjöt ett par gånger! Härligt när det händer. Nu är det dock well after my bed time… så dags att sussa. Imorgon åker hela familjen ner till farmen. Det blir första gången för O utanför magen 🙂

Mocka High Chair and more

Tack för er input! Nu är den beställd. En high chair i retro modell, en sån här stol hade ju jag själv när jag var liten! Lite kul ändå. Tyvärr hittade jag ingen i svart eller vit som hade en bricka och det är liksom ett måste med en liten bebis. Sen när dom är lite äldre så funkar det ju utan och att bara skjuta fram stolen till bordet men nu vill och behöver jag en stol med bricka. På så sätt kan jag ju ha O med mej i köket och han kan sitta och greja med sitt medan jag lagar mat. Som det är nu så sitter han i en Baby Björn babysitter, också himla bra men jag får intrycket att han gärna vill komma upp en bit och känna att han är med där det händer 🙂

 

 

Sen har jag även ÄNTLIGEN slagit slag i saken och beställt ett nytt middagsbord och stolar. Alltså vilken beslutsångest jag haft över detta. Har ju letat i ett år snart. Men nu bestämde jag mej bara. Det blev inte ett sånt bord jag tänkt, med crossed legs men jag hoppas ändå att jag blir nöjd med detta. Lite mer modern industrial look än country style. Och gissa vad bordet heter? OLIVER! Det känns ju som att det måste vara ”meant to be” litegrann.

 

Bordet såg jag först inne på H&J Smith där det var flera hundra dollar dyrare än hos Target Furniture där jag till sist beställde det från.

 

 

Här är stolen jag valde till. Den fanns i ljusgrå också men jag är rätt säker på att kladdiga barnfingrar går bättre ihop med mörkgrå. Fast det slutar väl med att jag plastar in As och Ls stolar med glad wrap för att få ro vid middagsbordet haha

 

Här är stolen som hör ihop med bordet men jag tycker den andas för mycket kontorsstol. Plus att jag är trött på svart läder, visst är det praktiskt men vi har haft det i så himla många år nu. Modellen ser även ut att kunna tippa baklänges om barnen gungar på den?

 

Så nu väntar jag på flera spännande leveranser!

Stora killen

Nu har vi börjat använda barnstol på caféer etc, något O som synes är väldigt nöjd med. Skönt för mej också att få händerna fria!

Fast än har jag inte införskaffat en stol att ha hemma. Vi har alltid haft såna där ganska fula men praktiska i plast. Min vän tipsade om att istället köpa en som skruvas fast i bordet eller köksbänken men jag är tveksam… även om dom ska vara säkra så kan jag inte låta bli att förfasas över vad som kan hända om dom lossnar.

Sen är O en rätt stor kille redan så det känns ju smartare att satsa på en ordentlig stol som går att använda längre. Helst skulle jag vilja ha en stokke (eller liknande) tretrappsstol eller vad dom kallas. O sitter i en liknande på bilden. Jag skulle gärna ha en vit eller svart sådan. Helt klart snyggast design men så kostar dom ju en del också. Här har vi ju inget Ikea heller så det går inte att få tag på en billigare replika.

Vilka barnstolar tycker ni är bäst? Fördelar med plast respektive trä?