Great Gatsby Party

Igår var jag och C ute på galej! En av våra vänner fyllde 40 och hade hyrt en bar/restaurang i Queenstown för ett 1920-tals inspirerad fest med Great Gatsby tema. Det var första gången vi hade en utekväll tillsammans sen O föddes. Herregud det var verkligen på tiden! Vi har ju haft barnvakt tidigare men det har alltid varit på dagtid eller tidig kväll innan O:s läggdags.

Nu kom barnvakten halv sju och la barnen och sen var jag och C ute till halv ett! O somnade visserligen inte förrän halv tio och då på soffan men vad gör det, vi hade sagt till Ashleigh (barnvakten) innan att ta hellre upp honom om han inte alls vill sova och låt honom sitta uppe med plattan tills han blir trött än att han ska bli jätteledsen och upprörd. Så det gjorde hon 🙂

Nedan ser ni en bild som Ashleigh knäppte av innan vi sprang ut genom dörren. Den gör varken makeup eller outfit rätta, jag hade inte fått på mej skorna, rättat till fransarna på klänningen eller satt på mej min fina faux päls och C står i bara strumplästen. Men men, en bild är bättre än ingen. Vi hade verkligen jättetrevligt! Det var så roligt att vara ute tillsammans. Vi blev lite som nykära igen!

 

 

När livet tar en vändning

Idag efter att hela familjen varit och fikat och sen hängt nere vid havet ett tag fick jag äntligen min efterlängtade solo-promenad barfota på stranden med musik i öronen.

Det är så mycket tankar och känslor som kommer upp när jag går samma slinga på stranden som jag gjorde nästan dagligen för 12 år sen. Det är som att kastas tillbaka i tiden. Jag tänker på mitt långa förhållande med en pojkvän i Sverige som tog slut då. Hur ung och naiv jag var. Jag var övertygad om att vi skulle klara att ha ett långdistansförhållande, trots omgivningens tveksamhet (mest hans vänner). Jag skulle ju bara studera utomlands i fyra månader.

Men tiden i Australien fick mej att för första gången verkligen lyssna på mej själv. Se det som inte var bra mellan oss med andra ögon. Några veckor innan min pojkvän skulle komma och hälsa på kände jag att det inte skulle hålla mellan oss. Att stå i valet och kvalet om att göra slut över telefon eller ge det en sista chans men tvingas göra slut när han åkt över halva jordklotet för att träffa mej, är bland det svåraste jag gjort. Han kom och hälsade på… Det gör ont i mej än idag när jag tänker på det. Önskar innerligt att vårt avslut hade skett annorlunda. Jag krossade hans hjärta.

Vi hade varit tillsammans i fem år och bodde tillsammans. Jag älskade honom och han mej. Men vårt förhållande var inte hälsosamt, det kantades av otroligt mycket bråk. Mest pga svartsjuka och extremt kontrollbehov från hans sida. Något jag till slut inte orkade med. Sen spelade åldersskillnaden in också, han var fem år äldre än mej. Han närmade sej trettio och var redo att slå sej ned medan jag bara var strax över tjugo och inte alls redo för samma sak. Jag tänker på honom rätt ofta. Jag hoppas så att han har det bra och är lycklig idag.

På ett sätt så hjälpte tiden i Australien mej att inse vad jag ville och vem jag var. Hade jag stannat i Sverige hade nog mitt liv sett väldigt annorlunda ut. Kanske hade jag fortfarande varit tillsammans med samma kille? Vem vet? Kanske hade jag kommit in på Polishögskolan dit jag sökte flera gånger. Jag kom hela vägen till slutintervjun, och där sa dom att allt såg väldigt bra ut på papper men att dom rådde mej att skaffa några fler års livserfarenhet, ut och resa etc och sen komma tillbaka. Något jag tog fasta på!

Förutom det sista med att komma tillbaka, för det har jag ju inte gjort än.

Last day

Och jag är inte alls redo att åka hem! Hoppas på att få må lite bättre idag än vad jag gjorde igår då jag verkligen kände mej utslagen av min förkylning. Att springa längs stranden som jag planerade har det inte blivit något av… Men förkylning till trots har vi haft en toppenvecka!

Förra gången vi var här var vi så redo att åka hem efter 5 dagar med ösregn. Den här gången hade vi lätt kunnat stanna en vecka till! Väder spelar verkligen en stor roll. En annan orsak till varför jag inte har ett dugg lust att lämna kusten är att vi de tre sista nätterna har bott i hotellets penthouse!

Efter att ha stirrat in i en betongvägg (utsikten från vårt rum på tredje våningen) och stackars L sovit på en alldeles för kort soffa utan sängkläder och A i en portable cot, så frågade vi efter första natten om det fanns chans till uppgradering. Allt var dock fullbokat, men receptionisten sa att hon skulle meddela oss om några ändringar skedde. Två dagar senare så var jag nere i receptionen igen för att be om en extranyckel och frågade då igen om något dykt upp. Då sa hon att dom fått en cancellation för the penthouse på trettonde våningen.

Efter att fått veta priset så sa vi yes lets do it! Det är den största och finaste våningen jag nånsin sett/bott i. Det är så stort att vi knappt hittar varandra och sen vi flyttade in här har vi ätit alla måltider hemma. Ingen vill liksom lämna lägenheten förutom när vi badar eller äter glass 🙂 Den första lägenheten som var väldigt mörk och klaustrofobisk kände vi tvärtom. Där ville vi ut så fort som möjligt. Men här solar vi på balkongen och äter frukost med havsutsikt!

Något jag var tacksam över igår när jag var så trött och hängig att jag inte orkade göra så mycket alls.

Nu ska jag gå upp och fixa frukost!

Varför vi har så få familjefoton..

Vi får inte plats allihop i en och samma bild! Ett selfie-stick hade kommit väl till användning imorse när jag försökte få med hela familjen på en bild. Jag var faktiskt nära på att fråga en förbipasserande om dom kunde ta ett kort men barnen stod still i cirka fyra sekunder så det var liksom inte värt mödan.

Våra tre guldklimpar. Mer än en handfull är vad dom är, och stundtals hotar vi med att aldrig ta med dom på en semester igen men sanningen är att vi förmodligen skulle bli uttråkade rätt snabbt utan våra tre virvelvindar.

Så otroligt charmig och rolig att han får oss alla att gapskratta flera gånger om dagen. Lika mycket som vi ibland vill lämna honom sittandes på trottoaren när han vägrar att ta ett steg till i samma riktning som resten av familjen.

Min fina familj 💙 Fasen vad jag älskar dom!

Vacay mode

När solen skiner är Sunshine Coast och Mooloolaba verkligen en underbar plats! Vi vaknar före sex varje morgon (vi är fortfarande på NZ tid) och sen somnar vi allihop nångång mellan åtta- halv tio. Jag somnar alltid sist av alla.

Vi bor i en lägenhet med två sovrum, men eftersom C har varit sjuk så har han sovit själv medan jag och O delat säng. A sover i en portable cot (hennes eget val!) i samma rum som mej och O medan L sovit på soffan i vardagsrummet. Men i natt sover L med C tror jag.

Nu är jag också förkyld, men jag hoppas barnen klarar sej. Tror faktiskt dom kommer göra det. O var lite snorig i ett par dagar men sen gick det över. Själv har jag ont i halsen och huvudet, lite tråkigt såklart – samtidigt så har jag ju chans att vila nu. Även om barnen såklart kräver sitt så har vi väldigt sköna dagar.

Vi tar det lugnt, äter gott och gör vad vi känner för. Vi har fått två fina dagar vädermässigt som vi verkligen njutit av, imorgon ser det lite svajigare ut men jag hoppas att det blir en del sol resten av veckan också.

Imorse efter frukosten gick vi ned till Alex skate park. Jag och A stannade till vid Alex Beach och tittade en stund på surfarna.

Älskar den här tjejen så mycket!

Finns det nåt bättre sätt att starta dagen än med friska havsvindar och solens varma strålar?

Kunde väl aldrig tro att jag skulle återvända till den här platsen över tio år senare med mina egna barn. Livet alltså 💙

Alex Beach från andra hållet. Jag och A skippade skejtparken till förmån för…

..dessa underbara solbänkar! Här hade jag kunnat lega i timmar 🙂

Den här lekplatsen precis vid stranden hänger vi en hel del på…

Vår stora kille ❤️

Bästa glassbaren i Mooloolaba! Yoghurtglass som man får ta själv och sen välja topping till. Ljuvligt gott!

O som hypnotiserad av sin glass 🙂

Tappar följare i en rasande fart…

Min blogg är knappast enorm men jag har ändå känt mej väldigt glad över de 80 följare jag lyckats skrapa ihop på Bloglovin, vet att jag även har ytterligare läsare som inte följer genom Bloglovin. Det syns på statistiken på WordPress.

Men de senaste två dagarna har jag plötsligt tappat sju följare på Bloglovin. Bara så där! Kan det bero på resandet tänker jag… Eller är det bara fejkkonton som rensats bort av Bloglovin? Nu är ju detta inte hela världen såklart men undrar ju ändå lite varför jag så plötsligt tappar flera följare.

Gillar ni att hänga med på ett hörn på semestrar? Eller är vardag mer intressant att läsa om? Tell me!

Resa med barn

Med tre barn, varav två födda i Sverige och med familj på olika kontinenter är jag ju numera rutinerad när det kommer till att resa med barn.

Här kommer lite tips:

  • Flyger du med småbarn, håll dom om möjligt vakna tills ni kliver på planet. Ju mer dom sover på planet, desto bättre för både föräldrar och medpassagerare.
  • Ska du flyga långt, boka nattflyg. Av samma anledning som ovan.
  • Packa en stor weekendbag som du kan ha mellan fötterna med allt som du kan tänkas behöva. Det sista du vill är att behöva krångla dej upp och och ta ner grejer från ”the overhead locker”.
  • Vad behöver man då? Våtservetter är mitt absoluta nummer ett! Tätt följt av snacks. Båda är absolut nödvändiga när du flyger med barn. Ta med sånt som inte blir så kladdigt eller supersmuligt. Lättare sagt än gjort! I slutändan så går man som förälder oftast efter devisen ”whatever works”, och plötsligt blir allt möjligt tillåtet – så länge ungarna är nöjda ha ha.
  • Vad som räddade mej igår under den sista halvtimmen av flygningen var en klubba till Oliver. Det höll honom nöjd och gjorde även att trycket i öronen lättade. Flyger du med bebis så amma eller ge en flaska när ni närmar er landning.
  • Blöjor är såklart superviktigt om du har ett blöjbarn. Ta alltid med fler än du tror ska gå åt. Och ha dom nära till hands.
  • Ombyten! Till alla, barn och vuxna. För långflygningar packar jag alltid 2-3 ombyten till de allra minsta. Ett ombyte till oss andra.
  • Böcker, iPads, ritblock, pyssel och några små leksaker. Glöm för guds skull inte laddare till dom elektroniska grejerna. På de flesta plan kan du ladda telefon/iPad ombord.
    Tidningar/pocketbok till dej själv. Även om du inte hinner mer än att bläddra igenom två sidor så är det en tradition jag har, att köpa en ny bok eller magasin på flygplatsen. Det är känslan som räknas! En dag kommer du hinna läsa igen 🙂
  • Bye bye Queenstown! Vi ses om en vecka 🙂
  • Oliver sover vanligtvis kring lunch men vårt plan gick inte förrän 13.50 så vi höll honom vaken med diverse distraktioner. Två minuter efter att planet lyft sov han! Första gången i eget säte för den här killen. Skönt för mamma!

    Detta faller alltid på mej… dom jäkla deklarationskorten. Dom känns så otroligt förlegade om du frågar mej. Borde ju kunna göras elektroniskt i samband med att man bokar eller hur? Eller online samma dag.

    Mitt val av bok föll på denna med en något kontroversiell titel. Kort och gott handlar den om att inte bry sej om småsaker som går fel och att inte konstant jaga ett perfekt liv utan istället acceptera det som är ”fucked up” (mindre bra) i ditt liv. Då blir man lyckligare menar författaren! Ligger en hel del i det tror jag. Dock önskar jag att han inte skrev ”don’t give a fuck” i varannan mening. Det blir lite tjatigt.

    Fyll gärna på med tips om vad ni alltid packar eller tycker är ett måste på flygningar.

    Vi började på biblioteket…

    Men slutade här:

    Mycket mer av en hit hos L kan jag ju avslöja! Det lär dröja några år innan L kan uppskatta ett bibliotek tror jag.

    Han gillar när jag läser för honom på kvällen (borde göra det oftare!) men biblan var ett trist ställe tyckte han.

    Imorgon flyger vi till Australien! Tydligen ska det bli väldigt regnigt igen… kan faktiskt inte annat än att skratta åt eländet. Men tror ändå inte att det kan bli lika dåligt väder som förra gången få det öste ned med regn från morgon till kväll. Lördag – söndag ska bli fint iaf, då får vi maxa timmarna på stranden!

    Nu måste jag sova, klockan är tjugo över elva redan och vi har en hel del att fixa med imorgon.

    Night Night

    Så skör just nu

    Jag vet att det förmodligen är mina hormoner som spökar men det gör det inte lättare. Jag känner mej så förbannat skör just nu. Liten och ledsen. Tveksam inför det mesta.

    Jag orkar inte träffa vänner eller ens ringa familjen när jag känner så här. Vill bara vara för mej själv tills den jobbiga känslan går över och jag känner mej som mej själv igen.

    Mitt ostadiga humör till trots har det varit en bra dag. Jag börjar att lära mej hur jag ska hantera såna här dagar och inre känslostormar. Inte förstora upp det utan tänka att det är övergående. Jag försöker vara snäll mot mej själv även fast det kan vara skitsvårt när man känner sej ful, misslyckad och otillräcklig och dom elaka tankarna gör sitt bästa för att ta över.

    Att ta mej ut och röra på mej är något som alltid brukar få mej på bättre humör, även om det är tillfälligt. Att äta bra och näringsrikt är en annan grej som får mej att må bättre i längden.

    Att trycka i sej en stor chokladkaka eller äta upp en hel burk glass kan ju kännas lockande när man har en skitdag men njutningen är ju tyvärr kortvarig. Sen mår du förmodligen ännu sämre än innan! Så jag försöker att undvika alltför mycket socker (och koffein) när jag känner mej så här. Samma sak med alkohol, även om jag knappast är nån storkonsument så undviker jag att hälla upp ett glas vin såna här dagar. En kopp te är bättre!

    En sista grej är att skriva av sej! Behöver såklart inte vara i en blogg som jag just gjort, utan en privat dagbok funkar minst lika bra (bättre?). Och ibland kan en fika eller promenad med en vän vara precis det du behöver när du helst vill låsa in dej och dra nåt gammalt över dej.

    Jag tror att det är helt normalt att känna så här då och då, bara det att vi sällan pratar om det. Håller ni med? 💙