Min lördag och en blivande cirkus?

Här kommer ett gäng bilder från min morgonpromenad runt Lake Hayes. Fastän jag gått runt den sjön säkert 50 gånger så tröttnar jag aldrig. Det är som om vyerna förändras varje gång, beroende på tidpunkt, väder och årstid!

Imorgon ska barnen och C tävla i motocross i Cromwell då det är en stor tävling där. Jag svor efter förra året att vi aldrig nånsin skulle göra om samma misstag att C tävlade samtidigt som barnen men nu är det alltså dags igen och C har anmält både barnen och sej själv. Förra gången blev en himla cirkus när jag skulle försöka få upp ungarna i tid till rätt start gate samtidigt som jag hade O som bara var en dryg månad gammal. Det slutade med att dom hamnade i fel grupp två gånger och sen krockade med varann i depån! Jag var så arg att jag hade kunnat strypa C… eller nåt i den stilen iaf.

Nu är ju O ett men jag vette fasiken om det är lättare, förmodligen tvärtom svårare då han vill springa omkring överallt. C har lovat att han bryter om det blir för rörigt, något jag hoppas han håller fast vid. Annars tar jag bilen och kör hem igen, det lovar jag!

Vi har nog aldrig varit så här oense som vi är om den här saken. Jag tycker att det är givet att föräldern (helst båda i vårt fall då barnen är flera och små) finns på sidan av och hjälper till, något annat alternativ har liksom aldrig funnits för mej som växte upp med en pappa som körde mej och min bror till träningar och tävlingar i flera år. Ibland var mamma med men det var oftast pappa som tog med oss.

Men C är irriterande kiwi i sitt tankesätt, tycker att det är klart papporna också ska köra – ungarna klarar sej själva eller får hjälp av andra hö hö. Får inte C också tävla är det typ ingen mening att åka känns det lite som. Som vi har bråkat om detta. Nu har vi alltså kompromissat och C ska köra första heatet och se om det funkar. Annars bryter han.

Det blir en spännande dag imorgon… Nu måste jag sova om vi ska orka upp i ottan!

En annorlunda morgon

Igår öppnade inte skolorna förrän 10.30 pga snön som föll under natten till torsdag. Ni i Sverige skulle skratta om ni såg vad som ansågs vara ”serious snow weather” här… det var några centimeter snö på marken som gjorde att bussarna inte kunde starta som vanligt. Men oss gjorde det verkligen ingenting! Jag önskar att barnen började halv elva varje morgon ha ha.

Jag lät L sova ut en timme extra vilket han verkligen behövde. Jag märkte så tydligt på hans humör resten av dagen att han för en gångs skull var utvilad. När vi hade gjort oss i ordning så körde vi in till Frankton och vårt favoritcafé för att äta frukost. So far so good. Men jag hann bara precis beställa mat och sätta mej vid bordet och vänta medan barnen lekte på golvet med några av caféets leksaker, när en riktig surtant går förbi mej och snäser ”your kids are running around everywhere”. Alltså, hon muckade med mej på fel dag och fel tid. PLUS att barnen inte ens var högljudda eller hade gjort nåt fel. Hon och hennes man satt vid ett bord vid utgången och var precis klara och skulle gå när vi kom så hennes kommentar var så jävla onödig.

Jag svarade att ”thats what kids do” och fortsatte att fråga ut henne om hon hade egna barn och om dom alltid var knäpptysta och satt still. Ja var tydligen svaret på båda och man bör vara hemma eller välja barnanpassade ställen om man ska ut med barnen. ”So are you saying I should have stayed home?” frågade jag henne. Hon mumlande något till svar och jag frågade henne högt och tydligt ”did my kids bother you?” Varpå hon snäste ”yes, they did, they were being loud” sen vände hon snabbt på klacken och tur var väl det för jag hade kunnat fortsätta diskussionen.

Hade sån god lust att säga att nästa gång kan du stanna hemma och dricka ditt jäkla kaffe om du vill ha det knäpptyst omkring dej din gamla skata. I leopardkappa! Jag kommer aldrig glömma hennes jacka…

Åh vad arg jag var efteråt. Jag blev en riktig ”mama bear” när tanten kritiserade mina barn. Okej att jag förmodligen samma morgon gapat åt dom hemma att ta det lugnt och inte bråka så förbaskat. Men nu gjorde dom inte ens något större väsen av sej.

Kanske att en leksak lät lite högt när O tappade den men herregud han är ett år gammal! Det är första gången som nån kommenterar mina barns beteende när vi är ute. Om jag inte förträngt nåt annat tillfälle….

Hursomhelst. Förhoppningsvis var detta en engångsföreteelse och vi slipper några liknande saker när vi ska resa. Som mamma gör jag alltid mitt bästa för att mina barn inte ska störa andra och att då få en sån kommentar som jag fick, slängd i ansiktet, av en annan kvinna, mamma och mormor dessutom gjorde mej otroligt upprörd.

Vi åt upp vår frukost och sen lämnade jag barnen i skolan och körde sen vidare för att träffa en gammal vän jag inte sett på jättelänge. Vi ventilerade våra irritationsmoment med varann och efteråt kände vi oss båda lättare till sinnes! Och kolla vilken magisk morgon det var:

Fredagsfika och det här med att bli äldre

Redan fredag! Känns som denna vecka försvann i ett ögonblick… precis som vanligt med andra ord. Alltså tid. Ibland kan jag få lite lätt ångest (gillar inte att slänga med det ordet hur som helst men hittar inget bättre alternativ) över hur himla snabbt tiden går. Dagar, veckor, månader, år! Livet bara sipprar förbi känns det som. Just därför gäller det ju verkligen att göra det bästa av sitt liv. Leva så mycket och bra det bara går! Är oftast ganska bra på det tycker jag, att ta vara på dom små stunderna. Det går att hitta små guldkorn att glädjas över varje dag bara man anstränger sej lite.

Andra gånger när jag är mindre positiv kan jag tänka att ”vad är det för mening med nånting, vi kommer ju ändå dö oavsett vad jag gör idag”. Ha ha som tur är så är det en mindre vanlig tanke. I år fyller jag 35. Jag har väl ingen åldersnoja mer än att jag tycker att det är lite trist med en del krämpor och ”fina linjer” som kommer med åldern…  Men jag försöker att inte hänga upp mej så mycket på ytliga grejer. Det går ju att hitta hur mycket som helst att vara missnöjd med om man står och kollar sej i spegeln tillräckligt länge.

Sen tycker jag att det handlar mycket om vem jag omger mej med. Hänger jag med kompisar som är missnöjda med sitt utseende eller klagar och vill ändra det ena och andra så börjar jag omedvetet tänka i liknande banor… Att ”well tycker hon att hon är rynkig, eller har hängiga ögonlock, för små bröst eller vad det nu kan vara – kanske borde jag också göra/förbättra något. Jag har lekt med tanken ibland men å andra sidan är jag livrädd för att spruta in något okänt som botox i kroppen. Min hy/kropp har alltid varit så otroligt känslig så jag lovar att jag skulle bli den en på miljonen där det går åt helsike och halva ansiktet blir förlamat. Nä, bättre att satsa på att ta hand om sej själv från insidan tänker jag. Det och att vara en bra medmänniska. Något jag är övertygad om leder till ett längre och lyckligare liv, mycket mer än vad några skönhetsingrepp nånsin skulle göra.

Här kommer några snaps från en stund sen när jag och A (som är hemma från skolan idag med en förkylning) byltade på oss dunjackor och gick ned till Clubhouse för en fredagsfika. Mys!

 

Nyp i armen vackert

Dagar som denna får jag nästan nypa mej i armen. Hur vackert är det inte med all nysnö på bergen? När solen skiner känns inte vintern så tokig alls. Jag tycker faktiskt att det är lite mysigt att få bära halsduk, stickad tröja, boots och dunjacka. Just tighta jeans, en over-sized tröja, boots och en scarf/halsduk är lite av min signatur- look. Känner mej både snygg och så himla bekväm i det. Det ena kommer liksom med det andra. Är jag obekväm kan jag aldrig känna mej snygg/välklädd. Funkar ni också så?

Några snaps från lekplatsen som ligger ett stenkast från vårt hus

Kalas, snö och lilla gumman mentalitet

Måndagsmorgon och en massa nysnö på bergen! Vintern är verkligen på intåg nu. Känns overkligt att vi byter detta mot sommarsverige om bara några veckor.

Igår var vi på kalas då Noah, en av Lewis närmsta vänner fyllde år. Jag har ätit SÅ mycket socker den helgen, herregud alltså. Ni skulle få en chock om jag rabblade upp allt här så jag låter bli. Men nu blir det en nyttigare vecka!

Det händer en massa med vårt husprojekt den här veckan. Alla möbler kommer och jag ska börja måla imorgon. Hade egentligen tänkt att köpa färg från en workshop nu på morgonen men jag pallade inte med att deala med fler medelålders män som har ”lilla gumman mentalitet”. Särkilt inte innan frukost. Det gör mej så irriterad att inte bli tagen på allvar bara för att jag är en (blond?) tjej som inte går omkring i arbetsoverall. Får se om jag åker tillbaka senare. Annars skickar jag C ikväll när han kommer hem från farmen.

Nu ska jag snart träffa Amanda och äta frukost! O har somnat i vagnen så jag har äntligen en liten lugn stund.

Alive again

 

Jag ska vara ärlig. Igår kände jag mej så otroligt less på mitt liv. Det kändes som jag bara var en mamma, ingenting annat. Och missförstå mej rätt – det är det bästa jobbet nånsin men också det svåraste. Och mest krävande vågar jag faktiskt säga. Det pågår liksom 24/7 – du är aldrig helt ledig. Igår kände jag mej så mentalt och kroppsligt trött på att bara göra mammagrejer. Mest mentalt. O hade hängt på mej konstant hela dagen, eller hela veckan förresten. Vi har ju haft fullt upp med renovering av huset och C är den som gjort mest kroppsarbete på plats medan jag har skött allt runtomkring, inhandling och leverans av möbler etc, bokat möte med hantverkare och golvläggare, beställt kök samt roddat allt med barnen. Med andra ord har jag gjort en massa saker förutom att ”bara vara mamma”, men aldrig ostört. Det enda jag ville var att komma ut och göra något UTAN barn. Och att det då föll sej så att C igår kväll skulle ut och ta en öl med några gamla polare som var i stan (bestämt sen länge) fick mej att bli sur och bitter…

Idag däremot har det varit en mycket bättre dag! Jag var iväg och cyklade 7Mile med grabbarna på bilden (och deras pappor) imorse och det var så roligt. Under tiden hade C en mysig morgon med A och O och när L och jag kom hem så tog C med båda barnen så dom fick köra motocross. Jag tog med mej O in till stan och fixade födelsedagspresent åt N som fyller år imorgon, sen köpte jag med mej cupcakes från CupnCake, samt handlade middag. SÅ skönt att gå runt med bara O på stan. Så även om jag haft barnen med mej även idag känns det som jag vilat/fått ny energi. C har kört ner till farmen där han blir kvar tills på måndagkväll.

Nu ska jag hoppa i säng innan det blir alldeles för sent. Hade velat kollat på The Royal Wedding men det börjar inte förrän 23 här så jag spelar in och ser det imorgon vid frukosten istället. Jag ska försöka att inte amma O varenda gång han vaknar i natt, och se om han kan somna om ändå. Han blir så arg när han inte får bröstet att jag oftast ger in men jag vet ju att det inte leder till mer sömn i längden, utan tvärtom.

Nån mer som kämpar med natt-ammande barn?

Night Night

No more milk

Nu lägger vi av med mjölk. Ja mjölkprodukter that is. Idag fick O ännu en allergisk reaktion pga något han ätit. Han är överkänslig mot kokosmjölk/yoghurt samt nötter. Framförallt jordnötter och valnötter. Mandlar verkar han klara av. Däremot så verkar han ibland få som en korsreaktion när det blir för mycket av allt och då reagerar han även på tomat och lök. Det skulle inte förvåna mej om han ärvt min pollen-allergi, precis som Lewis har. Förutom en möjlig allergi mot nötter och kokos så tror jag att mjölk är den stora boven till hans eviga eksem och nu har jag fått nog. Jag ska utesluta komjölk ur både hans och min diet under två veckor och se vad som händer. Det kommer inte bli lätt men jag är så trött på det här nu och idag blev jag faktiskt rädd när han fick världens utslag efter en kombo av kokosyoghurt, spagetti och köttfärssås (med tomat och lök) samt mjölk. Han fick utslag i både ansikte och på kroppen och ena ögonlocket svullnade upp ordentligt samtidigt som han grät och kliade frenetiskt över hela kroppen. Det var bara tur att vi var hemma och jag hade allergimedicin tillhanda, det och ett ljummet bad med havremjölk i och en massa zinkkräm samt en del kortisonsalva efteråt lindrade klådan.

Men nu vill jag att han ska slippa fler reaktioner som denna. Så vi börjar med att utesluta mjölken och sen ska jag boka tid för ett pricktest hos läkaren och se om han är nötallergiker. Jag vet att mjölkallergi kan växa bort med åldern, men hur är det med nötallergi? Nån som kan svara på det?

Lilla sötnosen idag på Chipmunks innan han fick den allergiframkallande kombon…

Fortfarande ett skjul på utsidan…

Jag kan verkligen visualisera hur fint det kommer bli inuti, däremot har jag lite svårare att se hur detta ska omvandlas till ett charmigt litet ”cottage” utvändigt. Men om en vecka eller så kan jag förhoppningsvis visa lite finare bilder!

Taken ska oljas och trägolvet ska målas vitt. Sen ska ju ett kök in och väggarna målas. Det är en del kvar med andra ord…

Det här sovrums-setet fyndade jag från Sallys idag. Det är krämfärgat nu men jag tänker måla det vitt. Och kanske sanda lite för att göra dem lite shabby chic – det kommer passa resten av inredningen utmärkt.

Det här blev en snabb uppdatering på hur långt vi kommit. Fler bilder lovas!

Inte alls idag

Oj vad dom här bilderna INTE stämmer med min dag idag. Vill ju att det ska vara inspirerande och upplyftande att titta in här men idag kan jag verkligen inte bjuda på det. Förutom härliga bilder från igår då.

Idag har det varit en riktig skitdag. Eller i varje fall eftermiddag och kväll. Känns som det har varit tjafs och bråk sen klockan tre när barnen slutade skolan. Och jag har dessutom varit själv hemma då C jobbade sent och sen åkte iväg och körde trailbikes med några vänner. Det var första kvällen på jättelänge han var borta på kvällen så säkert var det därför det kändes extra tufft. Jag hade nästan glömt hur jobbigt det kan vara med tre ungar!

O är inne i en väldigt intensiv ålder när det är full rulle varje vaken sekund. Han sover numera bara en gång per dag och då har jag antingen 100 grejer jag vill hinna med eller så passar jag på att gå på en promenad som igår. En timmes tystnad eller med en podd i öronen och bara mej själv att tänka på gör att jag fylls med ny energi. Idag sprang jag däremot runt i butiker medan O sov och ordnade med möbler för Fryer Street, så det blev aldrig en lugn stund på hela dagen. Så säkert därför jag känner som jag gör nu. Helt slut som människa. Men man ska väl ha såna dagar också.

Klockan har inte hunnit bli halv tio ännu så än finns det chans för en tidig kväll och det är nog precis vad jag behöver. Sömn har det också varit alldeles för lite av på sistone…

 

Hur mår ni? Trötta, glada, arga, ledsna, lyckliga? Skriv gärna en kommentar!

 

Var ju bara tvungen att ta med den här bilden på O när han är i full fart att klippa gräsmattan. Eller i varje fall önskade….

Glassväder

Åh vad det är underbart med helg! Jag njuter av att hela familjen är lediga och att ha ett lugnare tempo än vad som varit i veckan (och lär fortsätta). Äntligen börjar jag gå ner lite i varv i takt med att alla stora saker och ting faller på plats med huset.

Idag var det så härligt väder att jag och L bestämde oss för att stanna på vägen hem från stan och köpa glass som vi sen åt nere vid sjön. Så himla mysigt!

L påpekade att ”tänk mamma om det kunde vara så här lugnt och skönt jämt”. A hade en play date hos en kompis idag och O sov i bilen när vi åt glass. Jag kunde bara hålla med. Vi måste lära oss att bli lite mer lugna och harmoniska i vår familj, även när alla är samlade.

Vi kom fram till att vi ska börja med kodordet ”water” när någon håller på och eldar upp sej och är på väg att bli onödigt arg. Och kodordet ”ice” när man redan är jättearg och behöver coola ned sej. Låter väl bra eller hur? Vi får se hur det fungerar i praktiken men jag tycker absolut att det är värt att prova!

Hur tacklar ni syskonbråk och känslostormar (hos både barn och vuxna) i era familjer?