Att lyssna på kroppen

Tänk vad svårt det ska vara. Min kropp strejkade verkligen efter för många månader av lite sömn, några extremt stressiga veckor, för mycket kaffe och med de grunderna – även för många träningspass.

Jag fick en förkylning som totalt däckat mej, jag har haft värk i hela kroppen, varenda muskel och ett huvud som dunkat så fort jag försökt göra minsta lilla. Jag blev sängliggande en hel dag (nära på iaf) och sen har helgen mest ägnats åt återhämtning. Jag vet inte när det hände sist.

Men någonting annat hände också, för första gången på länge har jag känt mej utvilad (jag fick sova 5 timmar i sträck natten till lördag!!) och jag har haft ett inre lugn istället för den där tickande stressen som jag nästan accepterat som normaltillstånd.

Jag kanske ska lära mej något av detta… att lyssna lite bättre på min kära kropp, jag har trots allt bara en. Inte alltid köra på i 190 och slå knut på mej själv för att försöka hinna med allt. I fortsättningen ska jag bli bättre på att planera mina veckor och var jag behöver lägga fokus. Allt behöver inte vara så jäkla perfekt jämt. Det gör inget om vissa grejer får vänta. Jag måste helt enkelt bli bättre på att prioritera min egen hälsa och välmående! Jag skrev ju om detta för nån månad sen men det är uppenbarligen ”a work in progress”.

Här kommer några bilder från en snigelpromenad jag tog idag för att O skulle somna i vagnen. Jag hade på mej vanliga kläder för att påminna mej själv om att gå sakta 😅

Här har ni Oliver ikväll innan läggdags. Han har kommit på hur otroligt kul det är att klättra upp för slänten utanför vårt hus och sen åka på rumpan ned. Hans egna lilla rutschkana!

8 reaktioner till “Att lyssna på kroppen

  1. Jag förstår att din man har mycket att göra också men du behöver uppenbarligen avlastas långt mer hemma. Det handlar nog inte så mycket om att du behöver ”planera” bättre så mycket som det handlar om att du är alltför ensam med tre barn. Ibland när man läser om din vardag låter det som att du är ensamstående.

    Ta hand om dig och var rädd om dig!

    Liked by 1 person

    1. Tack för din omtanke Maja! Ligger ju en hel del i det du säger… kan erkänna att jag känner mej som ensamstående ibland. Och för er som läser bloggen så verkar det nog som C är extremt frånvarande eftersom han helst inte är med i bloggen. Men den här tiden på året är han faktiskt hemma fem,
      sex av sju kvällar i veckan och han kör barnen till skolan/hämtar gärna etc om han är ledig. Men när det gäller O så faller nätter och det dagliga på mej så gott som 100 procent och det är väl där jag börjar känna att jag behöver hjälp. Ettåringar är minst sagt intensiva! 😅 Kram

      Gilla

  2. Det låter som att du är på rätt spår! Ingen människa är en maskin. Alla behöver lagom aktiviteter varvat med återhämtning. Och sömn! Även en mamma behöver okej nattsömn efter de första månaderna. Turas om med nätterna och sov ostört varannan! Önskar så att jag hade sagt det till min man.
    Med tre små barn kan man inte hinna mer än det nödvändiga tänker jag. Det barnen behöver, mat och lite som man själv behöver: små pauser då och då. Resten är oviktigt när barnen är små.
    (Jag har kört på trots att kropp och knopp varit helt slut. Det var katastrof med alldeles för lite sammanhängande nattsömn för länge (2 år) och allt ansvar i princip för barnen. Pappan skulle ju jobba! Och jag tog nästan allt med barnen dygnet runt utan mycket nattsömn. Det gick mycket längre tyvärr och efter två år med total utmattning är det nästan ingen förbättring.)

    Liked by 1 person

    1. Tack Hanna för att du delar med dej av dina erfarenheter. Det är så himla lätt att bara köra på tills det tar totalstopp. Och grejen är att ingen kommer att tacka en för att man försökte göra ALLT. Jag ska verkligen ta till mej dina råd. Att ta varannan natt vet jag inte kommer funka då min man jobbar så oregelbundet men på helgerna kommer jag kräva hjälp! Jag blir verkligen ledsen att höra att du gått så länge utan nån förbättring. Finns det ingen hjälp du kan få? Kram och ta hand om dej ❤️

      Gilla

  3. Underbart Emma att du fick dessa dagar av vila och eftertänksamhet….Jättekram…Försök anamma denna snigelfart när du upptäcker att det börjar gå för fort.. Så du nollstartar igen med snigelfart, så man hinner komma ifatt sig själv och reflektera… Som min gammelmormor sa , när min mor kom in med andan i halsen fick hon alltid höra att nu var det dags att landa på en stol och samla ihop sig….Redan då var man tvungen att reflektera el det fanns tid innan det spårade ur…Så vi har verkligen en stor utmaning idag att få sitt egna liv att fungera utan att flyta med i samhällets stress…Och den största hjälpen är verkligen att landa ………..

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s