Sommarkvällar

Här somnade O ikväll, i vagnen kl halv nio när det fortfarande var 27 grader varmt… Då räcker det med en blöja, kläder är liksom överflödiga!

Alltså denna sommar. Helt otroligt! Nu börjar kroppen vänja sej tycker jag. Lär väl frysa så in i helskotta när vi kommer hem till Queenstown!

Så få dagar kvar nu. Bara helgen och måndag sen flyger vi…. känns lite blandat. På ett sätt är jag redo att komma hem till rutiner igen, vårt eget hem osv. Men på ett annat sätt är jag inte alls redo! Kommer sakna ihjäl mej efter alla fina människor här. Vet redan nu att känslan av ensamhet kommer att slå över mej som en våg när jag kommer tillbaka till NZ. Vi har verkligen ett helt annat skyddsnät av familj här. Något jag önskar barnen fick växa upp med mer.

Märker ju hur viktigt och nyttigt det är för barnen att ha andra vuxna omkring sej som bryr, tar hand om och ibland tillrättavisar dem. Samtidigt har så mycket förändrats i Sverige som gör att jag tvekar på om jag verkligen skulle vilja BO här igen. Semester och vardag är ju helt olika saker. Klart att det är alldeles underbart nu när det är sommar, varmt och alla är lediga. Men sen blir det ju vardag här med. En väldigt kall och mörk sådan dessutom…

Och just nu håller ju jag och min man på att uppfylla något vi drömt om i flera år i form av att bygga och driva airbnb/holiday homes. Så Nya Zeeland blir nog vårt hemland i flera år till framöver. Men jag drömmer om ett sommarhus i Sverige en dag! 🇸🇪

Prövningar

Sen jag lämnade Leksand har jag verkligen prövats. Grej efter grej har gått fel. Saker försvinner, blir förstörda och inget tycks bli som vi tänkt eller väntat oss. Det är lätt hänt att det blir en ond spiral så jag har bestämt mej för att försöka vända allt nu.

Det är trots allt mindre än en vecka kvar tills vi reser hem så jag vill att vi ska ha det bra dom sista dagarna nu. Och mycket hänger ju på mej, för att inte säga allt. Märker barnen att jag är ledsen, arg och besviken så är det ju såklart svårt för dom att glädjas. Så nu tänker jag rycka upp mej och lägga alla missöden bakom mej, stora som små.

Idag svängde vi förbi Erikslund galleria för shopping, lek och lunch på Ikea. Hela fyra timmar var jag och barnen där. Det var faktiskt skönt att komma undan värmen en dag. L sov så gott i vagnen, barnen lekte inne på Ikeas lekland och jag kunde shoppa lite helt ostört! Dock har jag helt tappat min shoppingtalang. Vet knappt vad jag tycker om längre och känner mej så himla velig när det gäller att köpa plagg till mej själv.

Barnen däremot är lätt som en plätt! Det finns ju så mycket fint här i Sverige på barnavdelningarna. Jag tycker särskilt mycket om kappahls barnkläder. Lindex har också fina plagg.

Nä nu är klockan efter elva och det är verkligen dags att sova.

Night Night

Vykort från Dalarna

Alltså som jag älskar detta ställe! Om det är nånstans i Sverige som jag skulle kunna tänka mej ett sommarhus så är det just här. Mamma hade fixat så vi fick hyra ett stort hus av hennes hyresvärd, på samma tomt där mamma bor. Även mamma flyttade in i huset så vi bodde tillsammans allihop under en hel vecka – och i helgen så kom min bror Joel och hans flickvän Patumma och bodde i mammas stuga i två nätter. Så det har verkligen varit familjehäng deluxe! Så himla mysigt!

Idag var det tyvärr utcheckning och då vi har boende i Enköping de sista sex dagarna så tänkte jag att vi kunde göra ett stopp i Västerås på vägen och bo två nätter här. Det ångrade jag så fort vi kom hit. Saknar redan Dalarna…

Vi hyr en jättefin lägenhet som har både wi-fi och bättre fungerande vatten men det är det enda positiva. Mamma blev sjuk så i sista stund bestämde vi att hon skulle stanna kvar i Leksand och ta det lugnt ett par dagar och samtidigt städa huset vi bott i. Kanske därför jag känner mej lite låg. Blev så tomt plötsligt! Plus att vara själv med barnen på hemmaplan är en grej, men att fara runt på nya platser är nåt helt annat. Idag har det ju dessutom varit 32 grader!! Jag var helt slut efter att vi kört hit och spenderat större delen av dagen att leta efter borttappade mobiler och iPads.

För att toppa det hela så repar jag hyrbilen när vi sätter och ska åka och försöka hitta en badplats. Ingen liten repa heller utan det blir förmodligen skitdyrt att fixa. Då rann tårarna. Var på väg att ge upp totalt!

Men nu har jag ryckt upp mej. Försöker tänka att det bara är materiella grejer och som går att fixa. Vi är hela och friska (bortsett från snoriga näsor), det är huvudsaken!

Jag ska lägga mej tidigt ikväll. Allt känns bättre när man är utvilad, det är ett som är säkert.

Här kommer en bild kavalkad från vår vecka i Dalarna; dagarna har gått i ett och internet har varit begränsat så tog en paus från bloggen. Men jag har varit flitigare på Insta (@emsliv) då det är mindre tidskrävande 😊

Piggare igen

Min älskade kille är tack o lov piggare. Natten till idag var rätt jobbig med många uppvak men efter en hel del riggande med extra kuddar, vicks baby balm och ångande vatten kom han till ro framåt småtimmarna. Och idag har han varit helt som vanligt så jag hoppas att andningsproblemen håller sej undan i natt…

Faktiskt så har både A och L haft liknande problem men när O blev sjuk så var det som jag fick lite panik och direkt tänkte på det värsta möjliga. Minnena från när A blev sjuk under vår Sverigesemester när hon var exakt samma ålder som O är fortfarande alldeles för tydliga.

För er som inte vet så drabbades A av två extremt läskiga feberkramper under samma dag. Än idag är det mina livs värsta ögonblick som mamma. Jag fasade för att Alicia skulle dö i mina armar där på Skansenparkeringen i Stockholm. Hon tuggade fragma, ögonen rullade bakåt i huvudet, den lilla spända kroppen som bara skakade för att sen bli alldeles lealös och helt utan andetag. Jag gråter när jag skriver dessa meningar för jag trodde verkligen att jag var på väg att förlora mitt barn.

Senare samma eftermiddag när vi är på sjukhuset med henne får hon ännu ett krampanfall. Bilden av hur sköterskan springer iväg med en krampande Alicia studsandes på axeln har för alltid etsats sej fast hos mej. Och hur sjukhussalen fylldes av akutpersonal som alla jobbade med att få A att börja andas igen.

Dagarna som följde var fyllda av oro, vi blev kvar på sjukhuset i tre nätter då A:s infektionsvärden bara steg. Jag sov inte en blund dessa dygn. Hennes feber låg kring 41 grader vilket förstås var otroligt läskigt. Den första typen antibiotika bet inte på bakterierna så läkarna fick prova olika mediciner och till sist började värdena äntligen bli bättre och febern minskade.

Så det är kanske inte så konstigt att jag numera tar det säkra före det osäkra. Nu när jag har fått svart på vitt från en läkare att det inte är något allvarligt kan jag slappna av.

Idag har vi varit på Barnens torsdagskul inne i Leksand. Det är så himla fint ordnat med hoppborg, ansiktsmålning, pyssel, tågbanor, hinderbana, vattenlek, godisregn och uppträdanden utspritt över stan. Och precis allt är GRATIS!

Efter ett par timmar inne i Leksand avslutade vi med fika på konditori och sen åkte vi och badade. O var i och plaskade med fötterna men jag såg till att han inte gick i längre än så. Han var supernöjd med att knalla runt i vattenbrynet!

Jag är så oerhört tacksam för att få spendera den här tiden med min älskade mamma, vi verkligen maxar kvalitetstid nu efter att ha saknat och längtat efter varandra så länge ❤️ Jag älskar att se det fina band hon har byggt med mina barn trots de geografiska avstånden i vardagen.

Jag försöker leva här och nu så mycket det går och inte tänka på smärtsamma avsked. Jag vill försöka tänka att vi liksom tankar upp oss nu och sen kan återvända till vår respektive vardag fyllda med kärlek och glädje!

Förkylningsastma

Det var utlåtandet igår. Jag är glad över att vi åkte in trots att vi fick vänta halva natten, och tacksam över att det inte var lunginflammation eller något annat mycket värre.

Oliver fick två doser medicin i gasform som hjälpte honom att andas lättare sen fick vi äntligen åka hem. Vi kom inte hem förrän klockan tre på natten, så det har varit en lugn dag här idag. Både L och A är lite snoriga dom också så det skadar inte att ta det lite lugnare ett par dagar.

Hur har ni det? Är ni på semester eller jobbar? I Sverige eller utomlands? Berätta gärna!

På akuten

Tänk vad snabbt det kan svänga. Från världens semester feeling till oro och sjukdom.

O hade ju feber när vi flög hit och sen övergick det i en vanlig förkylning med snorig näsa etc. I övrigt har han varit pigg och ätit och druckit hyfsat bra. När han varit gnällig och trött och inte velat äta som vanligt har jag tagit det för jetlag.

Men idag på eftermiddagen svängde det snabbt, från pigg och glad till att han fick ett riktigt väsande ljud när han andades som snabbt blev värre. Jätteledsen var han också så till sist bestämde jag mej för att åka in. När jag ringde 1177 och han fortfarande var på gott humör så tyckte hon att jag kunde vänta tills imorgon om det inte blev värre. Men det blev det alltså och nu sitter jag här i väntrummet på akuten i Falun efter att ha kört dom sex milen från mamma. Det har gått en timme sen jag kom hit och kön går i snigelfart.

Jag har fyra nummer framför mej och jag gissar att det tar minst en timme till… då kommer klockan vara nästan ett på natten. Hej och hå! Men vad gör man inte för sina älskade barn. Varsomhelst såklart.

Som tur är sover O… jag ser inte fram emot att väcka honom för läkarundersökningen. Stackars liten.

Bak i bilen…

Jag kunde inte låta bli att skratta när jag hittade den här lilla följetongen i mobilens kamerarulle:

Cheeky boy!!

Igår åkte vi upp till Leksand och jag passade på att köra hela vägen till Borlänge i ett svep då O sov. Jag var fast besluten att inte stanna så länge han sov vilket ledde till att jag var så kissnödig att det gjorde ont… Fy! Men lagom till rondellen i Borlänge vaknade han till och vi kunde äntligen stanna vid en mack för kisspaus och lite mellis.

När vi kom fram till mamma hade hon gjort ugnsbakad lax och potatisklyftor med en härlig sallad till. Om det smakade! Det har bara blivit snabbmat/färdigmat/uteluncher sen vi kom till Sverige så riktig hemlagad mat var ljuvligt. På kvällen gjorde vi tunnbrödsrullar med hemgjort mos, korv och räksallad så nu kan jag ticka av det från min lista också!

Idag får vi se vad vi hittar på, det lutar åt bad nånstans. Och att få välja varsin glass, något barnen tjatat om sen vi kom till Sverige. Dom fick en strut hos farmor häromdagen och en kula vaniljglass igår till efterrätt men det här med att välja glass själv från en frysbox är liksom en annan sak.

O är fortfarande snorig och täppt i näsan så jag ska försöka hålla honom borta från vatten om möjligt. Lättare sagt än gjort dock!

Nu ska jag gå upp och rulla ut min yogamatta medan O fortfarande sover och min mamma fixar frukost. Den meningen alltså… yoga medan mamma fixar frukost! Knappast något jag är van med. Nu är det semester 💜

Farmor, Mormor och bad

Det var vår dag. Först kom pappa hit imorse på en kaffe och sen åkte vi allihop till farmor där vi fikade på goda räksmörgåsar och kladdkaka. (Blev tyvärr inga bilder då jag hade fullt upp med barnen).

Sen åkte vi och köpte lite picknick-lunch från Ica maxi och så körde vi vidare till Fjärdhundrabadet. Jag hann även med att visa barnen mitt 5-årslekis samt skolan jag gick låg- och mellanstadiet samt första terminen i högstadiet på. Fjärdhundraskolan. Fy fan alltså. Jag kan inte säga att jag har många fina minnen därifrån. Förutom min första lärare i ettan till trean som hette Kian, henne glömmer jag aldrig 💖.

Hursomhelst, sen blev det bad i ett par timmar! Som tur är följde pappa med, annars hade det blivit lite väl hektiskt. Men utomhuspool med badvakter är ändå att föredra än sjöar om man ska bada med flera barn som inte är hundra på att simma.

Efter badet åkte jag och barnen till Intersport och shoppade lite, sen hem till pappa en sväng innan vi beställde pizzor och åkte upp och hälsade på mormor.

Sa jag att vi maxar våra dagar? Tur att det bara är jag och barnen, C hade aldrig pallat vårt tempo. Han hade behövt åka hem och vila minst en gång om dagen…

Nu sover alla tre barn och jag ska göra detsamma.

Night Night

Friends ❤️

Dagarna har gått i ett sen vi landade, det är full fart från morgon till kväll! Tid till att blogga har liksom inte funnits men nu bara måste jag titta in och säga hej (även om jag egentligen borde sova). När jag kommer upp till mamma i Leksand nästa vecka tror jag att det kommer börja kännas mer som semester. Eller så får jag ta semester när jag kommer tillbaka till NZ ha ha. Högt tempo till trots, det är HELT underbart att vara hemma i Sverige!

Idag har jag haft en riktig Friends Day! Träffat två av mina närmsta vänner här i Sverige, så mysigt. Först sågs jag och Madde som jag lärde känna i Australien när vi båda pluggade till PT:s åren 2005-2007. Vi var som oskiljaktiga under dessa år, hängde varje dag under och efter skoltid och tröttnade aldrig nånsin på varann. Det är det få vänner jag kan säga detsamma om. Vår tränare brukade skoja och sa att vi var ”joined att the hip”. Nu är vi vuxna (ha ha) men vänskapen består och numera har vi barn i samma åldrar. Vi åkte till Ulriksdals Slottsträdgård och efter lite om och men hittade vi till samma cafe och kunde äta lunch tillsammans. Extra roligt var det att se hur bra våra barn leker tillsammans!

Sen bar det av tillbaka till Enköping, hem en snabbis för att hämta några grejer i lägenheten och sen körde vi ut till Michaela – en barndomsvän som jag växte upp tillsammans med och fått riktigt nära kontakt med igen på senare år. Hon har precis som jag tre barn och vi och våra makar delar passionen för husbygge och inredning. Det finns mycket att prata om med andra ord! Michaela får mej alltid att känna mej så välkommen, hon är världens generösaste med allt.

Jag är så tacksam över mina fina vänner världen över.

Äntligen och aldrig mer

Lite så går känslorna just nu. I vanlig ordning med andra ord. Att göra den här smärtsamt (bokstavligen) långa flygningen och dessutom med barn och utan att övernatta nånstans på vägen får mej att känna ALDRIG mer. Samtidigt är jag så oerhört lycklig över att vi snart landar på svensk mark! Det är lite som att vara gravid och föda barn, du har en förmåga att glömma hur jobbigt och jävligt det kan vara. Så antagligen kommer vi nästa sommar igen!

Är så jäkla stolt över mina fina ungar. Dom har varit så sjukt jäkla duktiga! Alla tre. Vi har haft några få incidenter (men helt ärligt inte värre än de tjafs som kan ske efter en lång skoldag) – så på det hela stora har det gått toppen.

Vårt plan var försenat över två timmar i Bangkok vilket känns så drygt, annars hade vi varit framme nu! Vi hade dessutom boardat planet så var tvungna att sitta och vänta i stolarna på att dom skulle fixa motorfelet… men ändå tur att dom upptäckte felet innan vi lyfte! Helt klart lite läskigt att höra dom prata en ”faulty engine”.

Snaaaart är vi framme… tittar på klockan stup i kvarten nu. Hjälper tyvärr inte alls.

En aningens trött och obekväm mamma, men också väldigt förväntansfull!