Monday Morning

Imorse var det Assembly för hela Remarkables School och A:s klass hade övat in en sång som dom uppträdde med. Så himla gulligt att se all fem och sexåringar stå längst fram i aulan och uppträda! Dock hade jag minst sagt fullt upp med att springa efter O som i vanlig ordning ville klättra uppför varenda trappa inom synhåll. Han håller sin mamma på tårna, minst sagt!

Efteråt tog jag O i vagnen och så gick vi på en promenad längs vattnet. Vi stannade till för en amningspaus då jag visste att han förmodligen inte skulle somna annars. Det var så rofyllt och sitta där vi vattenbrynet och amma min lille älskling. Jag hade ju satt upp lite som ett mål att jag skulle ha slutat amma när vi åker till Sverige men jag vette fasiken om det kommer ske. Det är ju bara några få månader kvar och vi ammar både dag och natt fortfarande… jag är så tudelad i vad jag egentligen vill. Efter några riktigt dåliga nätter är jag så redo att sluta men andra gånger kan det vara det mysigaste som finns och något jag vet att jag kommer sakna. Särskilt då detta med hög sannolikhet är min allra sista bebis 💙

Men sover lite mer gör jag gärna, även om vi fortsätter att amma ett tag till.

Och med det är det dags att säga godnatt!

Från fullt till tomt hus

Tidigt imorse flög C:s föräldrar hem till New Plymouth och C jobbar på farmen den här helgen så det är plötsligt väldigt tomt här hemma. Det känns både skönt och lite konstigt. Från fullt till tomt hus liksom. Allra helst när barnen somnat. Även fast det är så galet ljuvligt att sitta här i tystnad med bara en diskmaskin som surrar i bakgrunden så ska jag inte slösurfa bort kvällen. Nä det är viktigare med sömn. Något jag faktiskt fick natten som var. O vaknade ”bara” 2 gånger! Hostan han haft de senaste nätterna verkar äntligen släppt litegrann och sen upplever jag det som att han även ätit mer mat dagtid.

Jag har inget direkt matschema utan kör lite på en höft, matar honom när han är hungrig samt när vi äter och oftast funkar det bra men ibland kan jag komma på mej själv att han borde ha ätit mer. Något han alltid tar igen nattetid så det får jag med andra ord lida för 😉

Idag har barnen och jag varit över till grannarna på treårskalas/housewarming party – det var trevligt men rätt full on. Mycket folk och många högljudda barn. Samt mina egna tre att hålla koll på själv. Jag var tacksam när vi kunde smita hem efter att tårtan skurits och delats ut. Då åkte vi in till Site Trampoline och så fick ungarna hoppa av sej all överskottsenergi som byggts upp av tårta, kakor och chips. Under tiden passade jag på att storhandla med O. Perfekt att kunna lämna två barn och handla under tiden. Det var så lugnt och skönt att gå runt med bara O i kundvagnen att jag nästan glömde av tiden.

När vi kom hem åt vi lite mellis och sen tog jag med barnen på en promenad till en cykelbana här i Jacks Point. Dom propsade bestämt på att dom skulle ha sina balanscyklar som ju egentligen är alldeles för små (särskilt för L) och det var lönlöst att diskutera saken med dem även om jag starkt ogillar att cyklarna inte har bromsar och barnens skor därmed blir förstörda. Hursomhelst, ungarna hade roligt och det var ändå viktigast! Väl hemma igen fixade jag tacos till middag och sen läste vi läxor. Nu när jag läser igenom om vad vi gjort på vår lugna söndag inser jag att vi ändå lyckades klämma in rätt mycket.

Imorgon börjar sista skolveckan innan School Holidays startar. Det blev ovanligt mycket lov det här året då påsken inföll tidigare än skollovet. Barnen hade nämligen fem dagar ledigt i samband med påsken och nu kommer dom alltså ha ytterligare två veckor ledigt!

Appropå påsk, är det nån mer som fortafarande har skafferiet fullt av choklad och godis sen påsken? Det har vi! Jag käkade precis upp en 100g Lindt chokladkanin själv… och jag som skulle köra sockerdetox efter påsken. Får dålig hy och sover ännu sämre och vaknar med ”sugar hangover” när jag äter massa choklad. Men det är ju så gott. Antingen måste jag slänga allt eller gömma det för mej själv… Nån som känner igen sej?

Vår lilla kvällspromenad i duggregnet:

First night out

En ”barhroom selfie” från St Moritz där vi åt världens godaste middag och drack varsitt glas rött!

Vilken fredag! Jag och C har klämt in både en ”riding date” på cyklarna och en middag ute på restaurang. Helt barnfria! Det var vår andra cykeltur tillsammans sen vi fick O och vår FÖRSTA middag. Vi har ju varit ute och ätit flera gånger men då har alla tre barnen eller åtminstone O alltid varit med. Men ikväll var det alltså bara vi två ❤️

Farmor och farfar var hemma med barnen och det gick hur bra som helst men när vi var på väg hem så ringde C:s mamma och sa att O började bli ledsen och letade efter oss. Då var vi bara cirka 5 minuter bort så det var verkligen perfekt tajming. Och vilka kramar jag fick från O sen! Han ville inte släppa mej och tittade på mej med en blick som liksom sa ”var har du varit mamma, jag trodde du övergett mej”. Lille gubben. Rätt gulligt ändå.

Nu känner jag mej så otroligt tankad på energi! Vi behövde verkligen den här dagen, jag har verkligen saknat att umgås bara C och jag. Imorgon åker C:s föräldrar ner till Invercargill där C:s syster bor och sen på söndag flyger dom hem tidigt. Så jag är glad att vi fick barnvakt iaf en dag 😊

Nu ska jag sussa….

Plötsligt kom hösten

Igår när jag ledde Mama Boot Camp såg det ut så här i Queenstown Gardens, det har blivit höst! Det skedde på ett ögonblick känns det som. Förmodligen för att vi hade en sån otroligt varm sensommar. Och nu har vi plötsligt fått vintertid! Galet.

Kollade igenom datum och tider för våra biljetter till Sverige idag. Den 4:e juli bär det av för mej och barnen. Sen flyger vi inte hem förrän den 24:e juli. Tre härliga veckor med svensk (förhoppningsvis varm och solig) sommar. Som vi längtar! Dock skulle jag vilja knäppa med fingrarna så vi kom fram utan flygresan. Herregud alltså. Hur ska det gå? Själv med tre ungar. Fast L och A kan ju det här, dom är jag inte ett dugg orolig för. Det är egentligen bara O jag oroar mej för.

1,5 år. Den värsta åldern att flyga med om du frågar mej. Dom vill konstant röra på sej och är för små för att distrahera nån längre stund. Förstår inte att dom måste sitta still vid take off och landning och kan vara extremt svåra att få att sova om dom blir överstimulerade. För stora för bassinett i många fall men för små för ett eget säte. Vilket härligt pepptalk jag just gjorde för mej själv ha ha.

Men det är alltså vad jag oroar mej över. Fast klart att det kommer gå ändå. Allt går ju som bekant bara man vill! Och viljan har jag 💗

Vi har blivit med ny vagn. Buggaboon gick sönder och jag behövde en ny snabbt så köpte grannens nästintill oanvända. En City Elite som är supersmidig och lätt – den har redan blivit en favorit!

Olivers Dop

Eller ”Thanksgiving for the Gift of a Child” som namnceremonin vi höll idag kallades. Allt blev så himla bra, personligt och avslappnat med bara de allra närmsta vännerna och familj. Precis så som vi ville ha det!

Självklart är det oerhört tråkigt att min familj inte kunde vara med, jag saknade dom såklart jättemycket. Men jag var ledsen igår, idag bestämde jag mej för att ha en bra dag och bara vara i nuet. Något jag verkligen gjorde också!

Prästen var så himla bra, lättsam, härlig med barnen och han fick oss att känna oss så avslappnade som det gick med en liten ettåring som inte vill vara still i många minuter. Men det gick ändå över förväntan!

Efter ceremonin tog vi familjefoton, något jag är så förväntansfull över att få se om några dagar när fotografen är klar med redigeringen. Vi har nämligen inte ett enda foto av hela familjen samlade, att organisera det har varit på min ”to do list” sen O föddes. Och nu kom äntligen tillfället!

Efter ceremonin åkte vi till Millbrook Resort och åt lunch, något som är en upplevelse bara det. Det är en av NZ mest exklusiva golfklubb och det är som att komma till en liten oas, omgivningarna är så oerhört vackra. Vi satt ute i lunchrestaurangens sun room och åt gudomlig mat och drack rosé och lite kaffe på det. Vi kunde verkligen inte vara mera nöjda med dagen.

Jag är så tacksam för min fina familj och vänner. Här på Nya Zeeland och i Sverige – alla inräknade! 💜

Kalas x 2

Så var det gjort, första gången vi firade två födelsedagar på samma dag. A som fyller fem och O ett! Jag måste säga att jag tycker att det var ganska smidigt, särskilt när det gällde familjen och våra närmsta vänner som på det här sättet får chans att fira båda barnen.

Jag köpte två tårtor från en franskt bageri och jösses vad goda dom var! Chokladtårtan smakade som en ferrero rocher med nutellamousse! Måste faktiskt säga att dom slog A:s unicorntårta förra helgen. Och kostade en bråkdel… Nästa år går jag direkt till bageriet om jag inte hinner baka!

Paketöppning imorse! L fick en liten present han också, en vattenflaska och penna från Smiggles som är ”IT-stället” här när det gäller väskor/pennskrin/lunchboxar. Lite dyrare men bra design och så mycket kul att välja på!

L hjälper O med sin present medan A öppnar sitt efterlängtade ”ägg”. Hon har pratat om ett sånt här Hatchimalägg i månader. Man värmer det och till slut kläcks det och ut kommer ett litet gosedjur som pratar.

Efter frukosten drog jag upp i bergen på en promenad! Så skönt med lite egentid, särskilt när allt rullar på som det gör nu.

Andades några djupa andetag här uppe och sen vände jag hemåt igen med ny energi!

Mötte upp den här fina lilla tjejen tillsammans med C, L, O och farfar vid klubbhuset där vi tog en fika. Kaffe, Tumeric latte och scones!

Födelsedagsbarn nummer 2! Här på sitt bästa humör. Senare på eftermiddagen gick det däremot utför… Stackars O blev så trött att han inte visste vad han skulle ta sej till.

Men här var energin på topp! Hur går det att vara annat än glad när man fått sin första trehjuling. Äntligen en egen hoj!

Olivers goda chokladmoussetårta – den slog det mesta jag ätit i tårtväg!

Körde på mixad dukning, blått åt O och rosa åt A då det är henens absoluta favoritfärg.

Så självklart var även tårtan rosa!

Imorgon är det ett år sedan du föddes 💙

Underbara lille Oliver. Tack för att du kom till oss! Du ger oss sån glädje och så mycket kärlek varje dag, jag har aldrig träffat på en sån kramig och gosig liten person som DU.

Du kryper fram och delar ut dom härligaste kramarna när man minst anar det. För att inte tala om hur mycket kärlek du visar andra små barn och bebisar. Du vill krama dom och lägga kinden mot deras, så pass att dom ibland kan bli lite skrämda. Men mitt hjärta smälter varje gång! Jag har aldrig upplevt något liknande, varken med L eller A.

Du älskar att vara utomhus och den friheten du känner av att kunna dra iväg över gräsmattan med din lilla gåvagn gör dej alldeles lycklig. Men du håller alltid koll på var vi är. Ler stort och vinkar ivrigt varje gång vi tittar åt ditt håll.

Vi älskar dej Oliver. Tack för att du gjort vår familj så komplett!

Påskafton och huset fullt

Som jag kommer pusta ut när den här helgen, eller ja veckan, är över. Men just nu känns allt under kontroll. Kanske för att jag druckit två glas bubbel och alla barn äntligen somnat. Tack o lov! Jag är inget större fan av sleep overs… tycker att det är fullt upp med att få mina egna barn att somna. Men jag ser ju hur kul barnen tycker det är. Och bortsett från själva nattningsmomentet som tog lite längre tid än vanligt så har allt flutit på superbra med L:s kompis här. Antagligen bättre än vanligt när jag tänker efter!

C:s föräldrar kom vid fyrasnåret och so far so good. Jag gjorde ”svenska köttbullar”, potatisgratäng och grillad lax till middag vilket gick hem hos alla. Sen satt vi kvar vid bordet och pratade en bra stund efter middagen (alla förutom barnen då), det var riktigt trevligt. Och att sen slippa stressa med att röja undan efter middagen (det gjorde C:s mamma) utan bara kunna fokusera på att bada O och sen läsa för A och prata och lyssna på L och hans kompis Cooper när det var läggdags var så mysigt.

Efter dop och födelsedagsfirande ser jag fram emot en vecka med lite mera kvalitetstid med var och en av barnen, medan deras farföräldrar är här.

Finns det något sötare än en nybadad bebis inlindad i handduk? En dag till är han min bebis, sen är han officiellt en ”toddler”. Vad är det ens på svenska? Ett småbarn?

Tänk att jag för ett år sedan den här helgen var höggravid med O i magen..

Farfar är alla barnens favorit när det gäller bus och lek. Ingen rast ingen ro för stackars farfar ha ha.

Undrar när O tar sina första steg? L gick vid 16 månader och A vid 15. Kanske blir det 14 månader den här gången? Jag som slog vad om att han skulle gå vi ettårsåldern men nu är vi där och O har fortfarande ett bra tag kvar innan han går själv… med sin Walker däremot som skymtar i vänstra hörnet springer han fram. Men det är fortfarande lite läskigt att stå själv.

Läggdags för alla barn!

Cooper och Lewis låg och läste sina böcker innan det var dags att släcka lampan. Stora killarna! Imorgon ska vi iväg och köra motocross i Cromwell, något dom verkligen ser fram emot. Det enda problemet är att vi inte kommer få plats i en bil… vi får se vad vi gör. Kanske stannar jag hemma med O. Men då blir ju jag utan bil istället om C:s föräldrar vill åka nånstans. Ja ja det löser sej alltid på nåt vis.

Nu är det sovdags även för den här mamman!

Night Night

When the kids are asleep…

Så kommer Easter Bunny på besök. Eller är det mamma? Något L redan verkar övertygad om men jag försökte med den gamla dängan att ”you have to believe to receive”… ha ha. Vi får väl se. Jag tror i vilket fall att barnen kommer bli glatt överraskade imorgon när dom vaknar och hittar detta bredvid sina sängar. Två små korgar fyllda med choklad ägg, en Easter Bunny och varsin bok.

Nu känns det ändå som jag fick till lite påsk här hemma. Slängde även ihop ett enklare påskbord till familjen som bestod av en krämig laxpaj, saftiga lammkotletter, en sallad samt ägghalvor med räkröra. Natten till fredag hade jag ”påsk ångest” då jag kände mej noll förberedd för påsken. Den här helgen är så galet busy med allt som sker; C:s föräldrar kommer imorgon, vi ska vara barnvakt åt L:s kompis vars föräldrar ska på bröllop, C:s mammas födelsedag på söndag, A:s och O:s födelsedag på måndag, C:s syster som kommer och sover över på måndag och sist men inte minst O:s dop på tisdag!

Så jag hade lite lätt hjärtklappning igår då jag fortfarande inte handlat, städat eller fixat med barnens presenter/chokladägg. Eller pyntat ett endaste dugg som min mamma alltid gjorde så fint till påsk varje år. Och Instagram och alla perfekt tillrättalagda bilder är typ det värsta som finns när man känner sej stressad över det man inte hunnit med. MEN jag fick alltså till det ändå till slut. Lämnade barnen hos en vän eftersom C jobbade och så åkte jag och handlade presenter och choklad. Samt ett par nya skor till mej själv – det var jag värd!

Tack o lov flyger inte C:s föräldrar in förrän tre imorgon så jag har tid städa badrummen, bädda rent och ta itu med tvättberget innan dess. Och var inte oroliga, jag kommer sätta C i arbete också!

Men först ska vi träffa vänner och äta frukost. Och nu ska jag sova vidare. Klockan är tre på natten här!

Best of two worlds

Den senaste tiden har jag och C varit sjukt duktiga på att ge varandra egentid. Aktiv sådan! Jag har varit iväg på yoga, samt cyklat flera gånger – både downhill och xc medan C har varit ute och kört trails bike och buggy på kvällarna. Så underbart! Vi blir båda så mycket gladare och bättre föräldrar av det.

Däremot har jag släppt lite på den goda vanan att komma i säng i tid. Min läggdags-tid har förskjutits till elva eller tom senare vilket är i senaste laget.. Men förmodligen betyder det att jag också sover bättre om nätterna eftersom jag ens orkar vara uppe så länge ?

Jag igårkväll ute på cykeln här i Jacks Point

Catch up idag med bästa A! Äntligen cyklade vi downhill tillsammans igen efter två graviditeter och två små killar som föddes 2017.

Mina älsklingar redo för förskola och skola imorse. Båda lite nyvakna 🙂

A hade sin allra sista dag på förskolan idag och fick diplom, presentkort och en fin minnesbok under ”Happy last Day” ceremonin som förskolan håller för varje barn som fyller fem och ska börja skolan.

Imorgon är det A:s tredje och sista inskolningsdag i skolan. Jag hoppas så innerligt att hon får en bra dag. Det var nämligen stora tårar ikväll över att hon inte vill börja skolan… eller mest att hon inte vill bli lämnad av mej. Älskade lilla tjej. Jag minns att jag kände likadant när jag var i samma ålder. Ville mycket hellre vara hemma med mamma än att behöva gå till fem- och sexårslekis. De första åren av skolan däremot minns jag att jag gillade bättre, mycket pga en underbar lärare som hette Kian. Glömmer aldrig henne. Men sen hade jag ju hunnit fylla sju också. Det är stor skillnad från fem som A är.

Nä måste jag sova. Klockan slog precis 23.01.

Night Night