Världens sämsta bloggare?

Det är väl en himla tur att jag inte försöker livnära mej på att blogga. Då skulle vi inte ha nån mat på bordet!

Helgen har varit så jäkla fullspäckad att jag typ inte haft en minut över. Jag förstår verkligen inte hur storbloggarna hinner med att skriva flera inlägg per per dag, allra särskilt mamma-bloggarna. Mina ungar låter mej inte sitta ner en sekund. Alltid är det någon som avbryter. Och nu har det som sagt varit extra fullt upp eftersom vi varit i Wellington för mininationals. Men jag har lagt upp en del insta storys istället, då det går snabbare.

Nu är vi hemma igen och packar om väskorna för Australien. Lovar att inläggen kommer bli fler därifrån!

Hälsningar från ett vårigt Queenstown 💚 (med massa pollen i luften).

In Wellington

Vi är framme! Ville bara kika in och säga att resan gått bra och vi bor i ett fantastiskt hus med utsikt över hela Wellington. Så himla bra valt av våra vänner Emma och Brendon. Vi är fyra vuxna och sex barn, det är inte en lugn stund vill jag lova!

Av den anledningen ska jag passa på att sova nu för det lär utan tvekan bli full fart imorgon igen från morgon till kväll!

Night Night

Privata simlektioner och Miljötänk

Barnen har haft privata simlektioner i tre dagar i rad nu. Det sammanföll smidigt nog med att vi inte har haft vatten hemma under tre dagar. Vi har åtminstone kunnat duscha i badhuset, men fasen vad störigt det varit. Jag vet inte hur många gånger jag dragit i kranarna och tryckt på spolknappen av ren vana.

Jacks Point ordnade en stor vattentank nere vid klubbhuset där man kunde åka ned och hämta vatten som var drickbart men behövdes kokas först. Jag tog ingen risk utan köpte dricksvatten men använde tankvattnet till annat. Disk tex. Spola toaletterna gjorde jag med regnvatten. Det gäller att vara påhittig! Man får ju sej ändå en tankeställare över hur otroligt privilegierade vi är i västvärlden som kan ta både vatten och elektricitet för givet. Men börjar vi inte vara lite mer försiktiga med naturtillgångarna så kanske det är ett minne blott i framtiden.

Jag försöker att tänka på miljön i mina val men kan verkligen bli bättre på flera områden. Jag sorterar sopor, tar med mej egna tygkassar till mataffären i den mån jag kommer ihåg dom, men tar jag plastpåsar så använder jag som soppåsar sen. Jag använder miljövänligt diskmedel, tvättmedel och rengöringsspray hemma. Klarar verkligen inte av lukten av starka rengöringsprodukter, det får mej att må illa. Måste vara sjukt dåligt för oss?

När det gäller skönhetsprodukter är jag kanske 60/40. Försöker välja naturliga och ekologiska produkter men blandar en hel del här. Kör mycket naturliga produkter för kroppen och ansiktet men även en del mindre bra grejer som anti-wrinkle serums, torr shampoo osv. Nagellack skulle jag inte vilja leva utan och det är väl antagligen inte det bästa för varken miljön eller kroppen. Att flyga är en annan sak som det skulle krävas väldigt mycket för att jag skulle dra ner på. Där är jag helt klart en miljöbov. Men skulle aldrig kunna bo så här långt bort från familjen om inte möjligheten att flyga fanns!

Hur mycket tänker ni på miljön i vardagen?

 

 

Polisen kom…

…aldrig tack o lov! Bortsett från den lilla incidenten var det väldigt skönt att komma ner till farmen. All stress liksom bara försvinner där ute på vischan och ett par dagars miljöombyte gör oss alla gott! Även om Cameron är ute och jobbar större delen av dagen så ses vi ändå för frukost, lunch och middag och allt blir väldigt familjärt på nåt sätt. Annorlunda från Queenstown där vi oftast har fullspäckade scheman på varsitt håll.

Hade det inte varit för att jag bokat simlektioner för barnen måndag-onsdag så hade vi stannat en natt till. Men nu blev det full fart hem imorse. Var lite väl tidsoptimist och åkte vid tio från farmen, inte helt optimalt att köra 15 mil nonstop med tre barn i baksätet. Men det gick! Vi hann tom hem och hämta simkläderna och byta om. 11.58 kom vi in till simhallen. Måste ändå ses som en bedrift!

Den största utmaningen väntade dock hemma, hela Jacks Point har varit utan vatten sen i söndags då en vattenledning brustit och det beräknas inte vara återställt förrän imorgonkväll. Inte precis det man är sugen på när det är skollov och man är hemma själv med tre barn.

Men men, inte mycket att göra åt. Bara att hoppas att det fixas imorgon då jag har ett lass med tvätt att tvätta inför torsdag när vi flyger till Wellington.

Nu måste jag sova, vi fick sommartid igår men jag har inte alls ställt om min ”body clock”. Sover för länge och stannar uppe för sent. Måste ändra på det!

Bilderna ovan är från Oreti Beach dit jag körde ner igår efter crosstävlingen var över. Behövde andas lite havsluft då, en härlig kontrast till motorljud och lervälling.

När ens barn ringer polisen…

Alltså idag hände en sån jäkla sjuk grej. Vi är nere på farmen och ungarna var som katt och råtta på eftermiddagen. Bråkade om precis ALLT.

L retar A som gråter som slår L som slår tillbaka fast mycket hårdare och så går det runt runt i cirklar. Det kändes som jag testat allt, pratat lugnt, sagt till på skarpen, avbrutit bråk handgripligen (särat på dom) samt försökt avleda tjafset med att säga att dom fick gå ut och leka alternativt en gå ut och den andra stanna inne.

Droppen blev när L snor A:s telefon (en gammal iPhone som hon spelar spel på) och säger att han ska ringa polisen för att han vet att A blir rädd då. Han står med telefonen och säger upprepande gånger ”Call the police” samtidigt som han knappar på den och låtsas ringa.

Grejen är bara att jag sitter i soffan med min telefon och måste ha kommit åt Siri som då ringer polisen! I samma stund så försöker A rycka åt sej sin telefon varpå L får den som en slagdänga på munnen vilket såklart gör skitont. Han blir vansinnig och ska precis flyga på A men då får jag nog, helt ovetandes om att Larmcentralen 111 är i luren så exploderar jag och skriker att nu får det fan vara nog. SLUTA bråka skriker jag. Jag tror tom att jag hoppade upp och ner av ilska för L skrattade till.

DÅ hör jag någon prata från telefonen. Paniken jag kände när jag såg 111 fick mej att slänga på så fort jag kunde. Varpå dom ringer upp igen! Jag blev så jäkla rädd att jag stängde av telefonen.

Skulle ju såklart ha svarat och förklarat misstaget men jag skämdes så efter att dom hört mej skrika som en annan galning. Tänkte att nu kommer dom och tar mina barn ifrån mej. Fick verkligen panik! Var säker på att dom skulle spåra min telefon på nåt sätt och komma och knacka på. Gick och väntade halva kvällen. A var livrädd hon också. Sa ”mamma kom så åker vi härifrån” och ”snälla ring och säg förlåt” – stackars älskling.

L däremot verkade inte vara så brydd alls. Eller jo förresten, han var ångerfull. Och jag tror att vi alla fick oss en tankeställare. Att bråk verkligen inte får gå hur långt som helst. Och att smart phones kan vara lite väl smarta ibland. Herrgud alltså.

Vilken kväll.

Igår var trevligare; här kommer bilder från min och O:s fredag:

img_2815

img_2822

Countdown is on

Imorgon är det sista dagen innan skollovet börjar. Jag vill fortfarande kalla oktoberlovet höstlov, känns ju knäppt att säga vår. Jag undrar om det kommer sitta i resten av livet även om vi bor kvar här? Börjar ändå associera januari och februari som varma sommarmånader när vi åker ut med båten. Men att fira jul mitt i sommaren är fortfarande fel enligt min svenska hjärna. Jag hoppas att vi om ett år eller så ska kunna ta med barnen till Sverige i december och låta dom uppleva en (förhoppningsvis) vit jul, det vore så himla mysigt! Att kunna kombinera det med en veckas skidåkning i franska alperna vore ju drömmen. Jag har aldrig upplevt en riktig skidort på vintern där man åker skidor ända ner i byn. Vi var ju i bland annat Frankrike och Schweiz 2015 och cyklade, men det var på sommaren. Skulle väldigt gärna åka tillbaka när det är täckt av snö!

Appropå resor så kommer vi knappt vara hemma det här skollovet. Nästa vecka flyger vi till Wellington över Labour weekend då barnen ska tävla i motocross. Vi åker tillsammans med en annan familj, och har planerat det så att männen kör skåpbilen med hojarna och Emma och jag (japp vi heter likadant) flyger upp med barnen (3 var). Sen har vi hyrt ett hus precis utanför Wellington. Det ska bli riktigt kul!

Efter Wellington hinner vi bara vara hemma ett par dagar och sen flyger vi till Australien och Sunny Coast för fem dagars sol, bad och familjehäng. Som jag längtar! Kvalitetstid med hela familjen har vi knappast haft mycket av den här vintern så det är något vi alla suktar efter. Det är bara att hoppas att allt flyter på bra här hemma medan vi är borta, det är alltid en stressfaktor att åka ifrån farmen samt pågående byggprojekt.

 

Här kommer ett gäng bilder från idag: 

 

Idag hängde jag och min lille kille hela dagen, extra mysigt efter att jag jobbade mån, tis och ons. 

 

Vi gick ner till klubbhuset. O åkte trehjuling och jag gick efter och sköt på med en sopkvast, så som jag gjort med varje barn ha ha

 

Så här ser klubbhuset ut från andra sidan, ett sånt himla härligt ställe att gå ner och ta en fika på! 

 

Tack o lov för solglasögon. Den här mamman både ser och känner sej trött efter minus på sömnkontot och mycket stress i vardagen just nu. 

 

Mina vitaminpiller!

 

 

Medan L hade sin parkour träning idag på eftermiddagen tog jag med O och A till en lekpark i närheten. 

 

Undrar hur många timmar jag har spenderat på olika lekparker sen jag blev mamma? Vill nog helst inte veta. 

The reason why

Här är anledningen till varför ni inte märkt så mycket aktivitet här inne de senaste dagarna.

Vi har nämligen haft fullt upp med att måla och få färdigt lägenheten i stan. Jag har hittat en ny barnvakt (den första tjejen är på semester) som funkar toppen med O och hon har haft honom måndag, tisdag och onsdag så jag (och Cameron) kunnat jobba.

Just nu är jag så trött att ögonen går i kors men jag tittar in här imorgon igen!

En fullspäckad helg

Den här helgen har varit fylld av roliga saker men på nåt sätt ändå känts härligt lång! Det är inte ofta det känns så. Oftast svischar den förbi alldeles för snabbt.

Igår var vi till Cromwell på förmiddagen och körde cross, och sen på eftermiddagen kom våra goda vänner Amanda och Nathan hit med sina söner Noah (9) och Remy (snart 1). Jag och A skickade iväg männen och barnen till lekplatsen medan vi stack ut på en cykeltur på våra ebikes, så jäkla härligt!

När vi kom tillbaka drack vi varsitt kallt glas chardonnay och fixade middag. Vi skulle ha grillat men gasen hade tagit slut så vi lagade maten i ugnen istället vilket gick precis lika bra. Faktiskt smidigare även om det blev lite mer disk. Det var så mysigt att ha hela huset fullt med glada barn och vuxna som hade trevligt!

Tyvärr var C tvungen att köra ner till farmen då han jobbar söndag/måndag så det blev en relativt tidig kväll.

Idag har jag och barnen varit på Chipmunks (Alicia och Oliver) och Site (Lewis), sen träffade vi Amanda och Remy för en lunch på odeley innan vi åkte och handlade mat. När vi kom lärde L mej att göra back drop på trampolinen. Ha ha vilken syn det måste ha vart. Men jag grejade det till sist!

Nu ska jag ta tag i mitt tvättberg här på sängen medan jag lyssnar på en podd.

Bilder från igår:

Snabba svängar…

Till detta TVÅ dagar senare! Då förstår ni ännu mer hur fort vädret svänger här i Queenstown. Igår satt jag ute och åt en bagel och tog en kaffe i solskenet innan jag cyklade vidare med en sovandes O i cykelkärran. Idag har det varit minst lika fint men tyvärr hann jag aldrig ut och njuta av vädret. Har haft fullt upp med annat hela dagen.

Livet går på högvarv med en liten 1,5 åring. Exakt hela tiden måste jag hålla koll på O, annars är han snabb och hittar på en massa hyss. Såklart mest oavsiktligt då allt ska upptäckas och undersökas men ibland så tror jag han testar gränserna medvetet.

Som igår när jag bad honom att inte veva så mycket med skeden när han åt spaghetti och köttfärssås då det blev så kladdigt överallt. Då körde han ner näven i tallriken, tog en handfull ”klump” köttfärssås och smetade ut över hela tröjan. Allt medan han tittade mej rakt i ögonen för att se min reaktion.

Där fick jag så jag teg.